Det är onekligen en uppseendeväckande titel. Men den säger något om vad boken handlar om – eller snarare vad den tvingas landa i mot slutet. När det som går under namnet ”Treblinka Comedy Club” väl uppstår har humorn blivit livsavgörande för människor vi har lärt känna.
Åke Edwardsons nya roman är omfattande ur flera aspekter och inte heller ett okomplicerat projekt. Författaren skriver fiktion som utspelar sig i en väldokumenterad verklighet och han låter påhittade figurer möta kända och högst verkliga människor.
Dessutom tar berättelsen plats under Förintelsen där karaktärerna vi följer använder humor om inte som vapen så som överlevnadsstrategi. Att resultatet blir en roman som inte går att släppa är imponerande.
Boken inleds 1941 när komikern Arne Hoffmann som är bosatt i New York bestämmer sig för att resa till Berlin under pågående krig i syfte att försöka hitta sina judiska släktingar.
Arne lämnade Tyskland tillsammans med sina föräldrar som tioåring och när hans mamma får höra om planerna att ta båten till Le Havre konstaterar hon: ”Du kommer att vara en jude som stiger i land på tyskockuperad mark.”
Men Arne, som brukar redigera lokala nyheter på New York Post när han inte kör skämt för publik, säljer in sig som korrespondent och drar till kriget som amerikansk journalist.
Fiktion har i sina bästa stunder den fantastiska förmågan att kunna göra verkligheten skarp, vilket Edwardson lyckas med i ”Treblinka Comedy Club”.
Där börjar historien och den tar fart när huvudpersonen ska hjälpa sina släktingar utan att göra för mycket väsen av sig eller det faktum att han är jude. Höjdare inom det nazistiska partiet intresserar sig väldigt för amerikanen, medan Arne söker upp personer som han vågar tala öppet med.
Berättelsen i fem akter går från att skildra judarnas vardag av ovisshet och skräck till att följa med ända in i helvetet på jorden. Omöjliga beslut måste fattas av föräldrar och barn medan det redan är försent för andra. Det är en nattsvart tillvaro som skildras men där små ljusglimtar av hopp kring romanens karaktärer fångas upp.
Stundtals känns världen liten när Arne träffar rätt personer vid rätt tillfällen, men det är en roman och författaren kan konsten att få osannolika sammanträffanden att framstå som helt självklara.
Boken blir snart en bladvändare; här finns flera livsöden som griper tag men också en omsorg i berättandet och en kärlek till språket som är uppslukande i sig. Edwardson är en skicklig miljö- och persontecknare som med bara några ord kan förflytta läsaren till en plats.
Det som beskrivs är inte sällan så tungt och fruktansvärt att det knappt går att ta in, men humorn och hoppet vägrar att släppa taget.
Och humorn, den är svart. Men den är också befriande och kan i vissa fall vara avgörande; genom att underhålla kan man vinna tid, som i den klassiska scenen i ”Sound of music” när familjen von Trapp flyr nazisterna i samband med ett sångframträdande.
Fiktion har i sina bästa stunder den fantastiska förmågan att kunna göra verkligheten skarp, vilket Edwardson lyckas med i ”Treblinka Comedy Club”. När boken är slut är det inte skämten som har fastnat hos mig.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Tio klassiska Göteborgsdeckare - från Stein Riverton till Anna Ihrén
LÄS MER:Åke Edwardson: ”Kvinnor kunde dyka på mig på Bokmässan”
LÄS MER:Recension: ”Det trettonde fallet” av Åke Edwardson
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
