I sällsynta fall kan ett foster som växer och dör utanför livmodern förvandlas till en stor, stenlik massa. Andreas Lundbergs diktsamling ”Kort världshistoria med figurer” berättar om hur ett sådant barn för några hundra år sedan ska ha skurits ut ur en kvinnas mage. Med stelnade armar och ben, fjunigt hår på huvudet och en ensam tand.
Händelsen blir i boken del av en större mytologi, byggd av förvandlingar och förebud. I en lika skrämmande som magnifik prosadikt är diktjaget en tvehövdad kalv vars ena, tomma huvud svingar som kläppen i en kyrkklocka. ”Man sade att det var en pendel som räknade ner till domens dag, att den var nära förestående.”
Det apokalyptiska bildspråket är bekant från Lundbergs tre tidigare böcker, som blandade klart formulerad sorg med välgörande absurt groteskeri. ”Storm i den pelare som bär” (2016), ”Ofarbar tystnad” (2019) och ”Gerontion” (2021) skildrade den ensamma, göteborgska människans möte med institutionen i form av psykiatrisk slutenvård, klostret och äldreboendet.
I ”Kort världshistoria med figurer” tycks hon i stället befinna sig i en vidsträckt världsrymd, samtidigt som hon är instängd i sin egen kropp. På ett ställe sägs ett kranium vara fullt av klösmärken och klotter. En havande jungfru riktar sig till sitt förstelnande foster och konstaterar: ”På något sätt är det här helvetet / På något sätt är jag din levande kista”.
Mörkret är med andra ord massivt, men Lundberg finner ständigt nya och oväntade sätt att formulera sig kring det. En stor del av boken utgörs av rolldikter där författaren träder fram som den walesiska barden Taliesin, verksam under 500-talet och del av den keltiska mytologin.
Just en sådan, egensinnig värld kan ”Kort världshistoria med figurer” sägas utgöra, långt bortom den svenska samtidslitteraturen.
En dikt berättar om hur han tvingas byta skepnad för att fly en häxa. Sedan lever han en tid i en skinnsäck som kastats i havet, samtidigt som han ser syner. Titeln innehåller en genrebestämning: förkortad autofiktion. Är det en blinkning till Lundbergs tre självbiografiska böcker?
Jag läser det snarare som en kommentar till den skrivandes situation. Bunden till sitt skrivbord, med en hel värld i sitt huvud. Just en sådan, egensinnig värld kan ”Kort världshistoria med figurer” sägas utgöra, långt bortom den svenska samtidslitteraturen. Det är både en tillgång och en brist. Ibland önskar jag att Lundberg hade varit mer inbjudande och pedagogisk.
Men om dikternas form och motiv varierar ganska vilt, binds de samman av några grundläggande villkor. I en dikt förklaras exempelvis teodicéproblemet: det finns en kärleksfull gud men han har fått en stroke och drabbats av alien hand-syndrome. Gråtandes ser han sina fingrar ta strypgrepp om människorna. ”Och allt går fullständigt och ohjälpligt och för all tänkbar framtid helt åt helvete”.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Om uträkning av omfång 2” av Solvej Balle
LÄS MER:Recension: ”Alma” av Katarina Frostenson
LÄS MER:Recension: ”Gå i svaromål med havet” av Marie Lundquist
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
