Så fick då titeln en förebådande betydelse av obevekligt slag. Med memoarboken Morsning & goodbye steg Magnus Härenstam nyss fram i helfigur en sista gång och sa hej till publiken. Och sedan blev det goodbye.
Läs mer: Magnus Härenstam är död
Cancern fick i helgen till slut övertaget. Sjukdomen hade han levt med sedan 2003. Då var det en prostatacancer som behandlades – medan Magnus Härenstam spelade vidare i Chinarevyn. De följande åren präglades av återkommande sjukdomsangrepp. Ibland, men bara i bland, fick föreställningar ställas in, premiärer skjutas på. Men Härenstam kom alltid tillbaka. Memoarboken vittnar om hur läkare, mediciner och familjens stöd hjälpt honom att heroiskt genomföra föreställningar som inte borde ha varit möjliga. Visst spär det på myten om hur scenens konstnärer gör allt för att stå i rampljuset. Likt cirkushästar, som går igång på doften av manegens spån, drivs komiker som Härenstam av publikens förväntansfulla sorl.
Det var på scenen, i kontakt med åskådarna som han trivdes allra bäst. Och kärleken var besvarad. Magnus Härenstam var otvivelaktigt en folkkär artist. Vårens föreställningar av enmansshowen Morsning & goodbye i Stockholm gick, precis som på Lisebergsteatern våren 2012, för utsålda hus. Peppad planerade han för en ny spelperiod i höst. Men nu är föreställningen färdigspelad.
Det blev en nästan halvsekellång karriär med massor av roller och figurer i sketcher, shower, revyer, teve-serier, filmer, musikaler och tävlingsprogram. Den energirika rösten kommer länge att eka i vårt nöjesarv. Från nätets kanaler anropar oss Verkmästaren i magen och andra filurer.
Karriären tog fart under den tid då teve ännu hade stort genomslag hos landets befolkning. Filmerna spädde på intresset – de visades också i teve. Och han spelade för alla åldrar. Sällan har väl Fem myror är fler än fyra elefanter förenat generationer så starkt. Med pedagogisk humor som medel!
I en tillbakablick på Härenstams samlade rollgalleri fastnar jag för en rad ordentliga killar, gärna med lite besserwisserattityd. Där finns också fina gestaltningar av blyga, osäkra män, snudd på töntar, men alltid med en vänlig värme i grunden. Och en skymtande sårbarhet. Det var den jag med tiden lärde mig uppskatta mest.
Magnus Härenstam var en komiker som var rolig och SNÄLL. Med showen Föredraget banade han i slutet av 1980-talet vägen för ståupp-vågen. Han var som gjord för genren, med sin fantastiska känsla för tajming och säkert levererade punchlines. Men dagens ståupp ansåg han vara förråad och personfixerad.
Han bjöd hellre på sig själv ur ett mer allmänmänskligt perspektiv. Till sist stod åldrande och sjukdom i fokus, med den där sårbarheten lagd i öppen dager och med humorns försonande hinna över allas våra tillkortakommanden. Att vara komiker handlar inte bara om talang, det är en profession. Ett hårt arbete, som Magnus Härenstam väl behärskade och så uppenbart älskade.
När han äntligen kunde genomföra den uppskjutna premiären av sin sista show på Intiman väntade tolv flaskor champagne i logen efteråt, som tack från vänner och beundrare. Sådant gillade han. Skål och tack, Magnus Härenstam!
