Leif Holmstrand är en egensinnig konstnär och författare, som trots en rik produktion behållit sin status som doldis.
I sin konst arbetar han mycket med kläder och textil. På galleri ID:I i Stockholm kunde han i höstas ses virka en lång babyblå lina, som efter hand skapade en stor, hängande struktur i rummet. På linan fäste konstnären upp silkiga negligéer, tubsockor, stympade jeans och anteckningslappar, allt medan han sjöng slingan ”Don’t dream it, be it” ur The Rocky Horror Picture Show.
Gesten att rumsliggöra det egna queera subjektets splittring och heterogenitet är central också i Holmstrands författarskap. I bokutgivningen konkretiseras tanken i form av en tudelad författarpersona: pseudonymen Anna-Maria Ytterbom har hittills givit ut två böcker, Holmstrand (i eget namn) fem, om man räknar den nu aktuella Se mig hoppa över.
Den senaste bokens textsamling är mångformig och svårgreppad, och måste kanske vara det för att svara mot ett berättarjag som måste lösa ut ”Risperdal, Soloft, Propavan och Imovane” för att alls hålla ihop sig själv.
I en vindlande reseberättelse genom Japan och Mexiko perforeras berättarjagets dagbokslika anteckningar av kursiverade partier om ett du, som nog måste läsas som en mer avig och krävande röst inom samma jag: ”Är det besvärande att se mig hoppa över allt som inte intresserar mig? Du nickar. Du finns i mina kläder, men du är inte jag.”
Boken rymmer också en rad kortnoveller, vars stoff återkommer i variationer. Holmstrands diktsamling Vid mardrömmens mål från förra året hade skräckfilmstema, och en besläktad kuslighet uppstår i den text där berättarjaget beskriver pojkvännens snuskiga lägenhet full med illerbajs och smutstvätt – men där ”han” efter hand försvinner mystiskt och ”jagets” främlingskap inför smutsen löses upp i en pervers symbios. ”Han” och ”jag” är utbytbara. Skillnaden var kanske från början en illusion.
Flera av texterna undersöker äcklet och vreden som erotiska drivkrafter man-mot-man. Många gånger gör det ont i själen, analen och läsögat, samtidigt som den explosiva aggressionen gentemot partnern med ”galtborsten” kan vara befriande. I vreden står jaget plötsligt hårt och samlat. Det flackande öppna queera rummet smalnar i ett lustfyllt tunnelseende.
