Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Sofie Asplund som räven Skarpöra.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Läckö Slott | Den listiga lilla räven

    Operaföreställningen Den listiga lilla räven är en komplicerad blandning av dröm och verklighet i djurens och människornas världar, skriver Bo Borg.

    Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

    Opera

    Kompositör: Leos Janácek

    Regi: Linda Mallik

    Dirigent: Simon Phipps

    Koreografi: Nina Åkerlund

    Kostym: Anna Ardelius

    I rollerna: Sofie Asplund, Elisabeth Haglund, Tomas Lander, Johan Christensson, Björn Blomqvist, Linus Börjesson, Eva Marklund,

    Spelas t o m 4 augusti

    Det är operaunderhållning utöver det vanliga på Läckö Slott även i sommar. Man fortsätter sin framgångsrika linje med litet mindre välkända och spelade verk, den här gången med Den listiga lilla räven av tjeckiske Leos Janácek (1854 – 1928). Och det visar sig vara ett klokt repertoardrag. Den artar sig till en fräsch och överraskande underhållning med högsta kvalitet i alla detaljer.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Den Listiga lilla räven skrevs av den mogne kompositören 1924. Flera av hans typiska stildrag känns igen. Musiken är både rytmisk och melodisk, med ett drag av folkton. Ofta är grundklangen vemodig på det där enkla sättet som i det lilla rymmer så många gåtor och komplikationer. Janáceks musik utmärks också av starka kontraster mellan det lågmält och impressionistiskt lyriska och det extrovert känslotäta och expressiva. Dirigenten Simon Phipps, en av Läcköoperans lika pålitliga som omistliga klippor, fick orkestern att ta fram det allra bästa ur den komplexa och intressanta musiken.

    Handlingen är en komplicerad blandning av dröm och verklighet i djurens och människornas världar, och kärlek och konflikter i mötena mellan dem. Den ger många möjligheter till roliga scendräkter inte minst till djurfigurerna, ett tillfälle kostymören Anna Ardelius utnyttjar fullt ut på ett både humoristiskt och konstfullt sätt. Regin är tight och effektiv och utnyttjar den minimalistiska scenen och scenografin så långt det någonsin går (borggården har sitt eget uttryck och sina givna och omutliga begränsningar).

    Som vanligt har uppsättningen ett gäng mycket kompetenta och entusiastiska sångare, flera i flera roller. Några sticker ut. Särskilt Tomas Lander, en utmärkt baryton med kraft i sången och temperament och stort känsloutspel. Och Björn Blomqvist vars kolkällarmörka och ändå nyanserade bas ger karaktär, humor och stadga åt de båda figurer (både präst och grävling) han spelar så olika och bra. Sofie Asplund gör sin andra stora roll på kort tid. Hon var bra som musikalartist i West Side Story i höstas och fungerar ännu bättre (men litet onödigt återhållen i utspelet ibland) i sin roll som den listiga räven.

    Bo Borg