Hon blev bara drygt tio år gammal, men till slut verkar girl bossen ha trillat av pinn. Kollagenöverdos, spetsad av kristaller eller lemlästad av skärvorna från glastaket. Dödsorsaken är ännu inte fastställd, förmodligen var det en cocktail av alltihop.
Sitt korta liv tills trots lyckades hon influera miljontals kvinnor världen över, sedan hon i början av 2010-talet uppstod ur hoppet om att göra karriär, tjäna fett med cash och, i slutändan, minska lönegapet. Metoden blev en arbetsmoral inspirerad av the grind, girlbossarnas uttryck för att jobba jättemycket och andas i fyrkant när stressen tog över. Sakta gjorde girlbossen stoicismen till en dygd, och bra arbetsvillkor till något för mesar.
Begreppet girlboss myntades av Nasty Gal-grundaren Sophia Amoruso, men kom att förkroppsligas av Metachefen Sheryl Sandberg. Hennes självhjälpsbok ”Lean in” från 2013 blev en bibel för en hel generation universitetsutbildade, vita kvinnor som drömde om att tapetsera väggarna med Chanel och bada i Birkin. Mottot i ”Lean in” var tydligt: Jobba hårt, kräv din plats vid bordet och upphör med behagsjukan. ”If you can't beat them – join them”, som uttrycket lyder. Sheryl Sandberg uppmanade kvinnor att bli mer som sina manliga chefer och konkurrenter.
Kritiken var väntad. ”Lean in” kom trots allt i skarven mellan peak woke och att varenda MUF:are kallade sig feminist. Utan strukturella förändringar blir det den svarta arbetarklassens kvinnor som gör att vita kvinnor kan bli girlbossar, menade ”White Feminism”-författaren Koa Beck. Hon hade inte fel: Sandbergs karriärsklättring hade knappast varit möjlig utan de barnflickor och hushållerskor som jobbade för att hålla hennes familjeliv flytande.
Den andra stora kritiken mot girlbossen kom först en tid senare, när de som läst ”Lean in” märkte att råden inte var särskilt effektiva. Det gick inte att manspreada sig till vd-posten, att prata högre i mötesrummen gav sällan avkastning på lönen, och att alltid jobba övertid leder oftast rakt in i väggen.
Att jobba konstant och outsourca föräldraskapet kanske inte är ”goals”, trots allt.
Men den främsta orsaken till att girlbossen dog var inte de fruktlösa råden eller brist på intersektionell analys. I höstas deklarerade brittiska Vouge: ”The girlboss herself has become cringe, pastiche, an embarrassment in her dedication to the ’rise and grind’”.
Hon hade blivit töntig.
Samma insikt drabbar mig under läsningen av girlbossens sista kippande efter luft, journalisten och influencern (ja, man kan tydligen vara båda) Johanna Bladhs persikofärgade självhjälpsbok “Tjejbibeln” (köp nu och du får ”ett self-love sheet med praktiska övningar för bättre självförtroende från bästa ohlamoon.se”).
Bland tipsen som ska hjälpa mig bli en ”rik bitch” och hitta min ”inre Beyoncé” känner jag mest att feminismen sällan varit mer frånvarande. Eller störig.
Vad ”Tjejbibeln” tydliggör mer än något annat är att girlbossen gått från förebild som till viss del belyste ojämlikhet, till en restprodukt av en hyperindividualistisk och kommersialiserad kvinnokamp. Ett buzzword som används i rabattkoder till rosenkvartskristaller och läppglans, utan ambitioner om faktiska systemförändringar.
Men så har också hennes lära sakta men säkert fått ge vika för andra, betydligt sundare ideal: Att jobba lagom, ha bra arbetsvillkor och få tid åt nära och kära. Det var väl ingen slump att ”quiet quitting”-trenden avlöste girlbossens guldår. Att jobba konstant och outsourca föräldraskapet kanske inte är ”goals”, trots allt.
Hur det gick det då för original-girlbossarna Sheryl Sandberg och Sophia Amoruso? Sandberg fick lämna sitt toppjobb på Meta efter flera skandaler, bland annat avslöjandet om att ryska botar spridit propaganda inför presidentvalet 2016. Sophia Amorusos företag Nasty Gal stämdes av en före detta anställd. Hon var tydligen inte mer feminist än att hon gav kvinnor sparken när de skulle gå på mammaledighet.
2016 ansökte företaget om konkurs.
Och för oss andra gick det väl sådär. Några år efter att ”Lean in” utgavs minskade visserligen lönegapet något, men nu är det på väg upp igen. Kvinnor är sjukskrivna nästan dubbelt så mycket som män, något säger mig att ”jobba tills du stupar”-mentaliteten haft ett finger med i det spelet.
Därför är det en lättnad att hon äntligen är borta. Inte ens i dag sörjer jag henne, men så hade hon också för vana att utnyttja kvinnodagen för att sälja på sina intet ont anade medsystrar skit de inte behöver. Kristaller och kollagenpulver. Som en äkta girlboss.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Jag orkar inte med en enda girlboss till
LÄS MER:Att vara en scammer har blivit en framtidssaga
LÄS MER:Smala kroppsaktivister gör rörelsen uddlös
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
