Ständigt pratas det om den svenska medelklassen. I såväl den politiska debatten som kultursidornas dito används den på alla möjliga sätt: Liberalerna har hela valrörelsen velat utmåla sig som medelklassens företrädare, DN:s Patrik Lundberg vill lämna den (23/11/21), ETC:s Clara Lee Lundberg tycker att den ska knipa käft och dela med sig av sina sommarstugor (30/07/21), och Sydsvenskans Csaba Bene Perlenberg skriver att ängsligheten över medelklassen i Almedalen fördummar (6/7).
Det fanns dock en tid, för inte allt för länge sen, då medelklassen var en icke-fråga. Under stora delar av 1900-talet blev den sällan omnämnd, i stället var det överklassen som stod i skottgluggen eller arbetarklassens levnadsomständigheter som diskuterades. Det är under de senaste decennierna som medelklassen seglat upp som klassen att diskutera, som den utpekats som ett problem. Men när och varför skedde denna förändring?
Historien om den moderna medelklassens roll i Sverige började när Socialdemokraterna byggde upp sin väljarbas. Från att ha riktat in sig på arbetarklass och bönder ändrade man kurs under 1930-talet till arbetarklass och tjänstemän. Andelen tjänstemän hade ökat och man lyckades förena dem med arbetarna under baneret löntagare. Hela samhället byggdes kring vad löntagarna behövde. Välfärden, som i många andra länder enbart riktades mot de fattigaste, fick här en annan utformning. Alla skulle bidra och alla skulle få. I synnerhet efter andra världskriget var målet att hela löntagargruppen skulle få se löneökningar och standardförbättringar.
Löntagarfonderna, som utvecklades under 1970-talet, får ses som crescendot på löntagareran. Fonderna var en reaktion på att den ekonomiska utjämningen ansågs gå för långsamt och fondernas förespråkare menade att löntagarna måste få större makt över näringslivet. Men dessa fonder mötte hårda protester från högerhåll och när de infördes 1982 var det i en urvattnad form och inom loppet av ett decennium lades fonderna ner.
Behöll man sitt jobb och köpte hus i rättan tid, har man sedan dess sett en god ekonomisk utveckling.
Löntagarfondernas avveckling sammanföll med den ekonomiska krisen på 1990-talet. För en del innebar den ekonomisk ruin, medan många andra från medelklassen kom stärkta ur krisen. Behöll man sitt jobb och köpte hus i rättan tid, har man sedan dess sett en god ekonomisk utveckling. Integrering och avregleringar av kapitalmarknaderna innebar också att de mest förmögna i samhället fick ett ännu starkare ekonomiskt uppsving. Denna grupp seglade upp och i väg in i en global ekonomisk elitstratosfär.
Medie-och kommunikationsvetaren Axel Vikström har i Sydsvenskan (5/7) skrivit om hur de mest förmögna i dag kämpar för osynlighet, då deras makt inte bygger på den typ av synlighet som fattigare grupper eller politiker behöver ha för att föra fram sina intressen. Medelklassen blev i stället den klass som synliggjordes. Kommunerna började slåss om de arbetsföra och köpstarka hushållen. Det finns också en större efterfrågan på välutbildad arbetskraft, år 2000 var andelen högutbildade 16 procent, jämfört med 30 procent 2021. Allt fler har därmed kommit att känna sig som medelklass.
Nedläggningen av löntagarfonder var ett symboliskt slut för löntagaralliansen, härifrån driver arbetarklass och medelklass i väg åt två olika håll. Den irritation som tidigare riktats mot överklassen riktas därefter alltmer mot medelklassen. Det är dock inte deras yrken som läkare, ingenjör eller lärare som man främst vänder sig emot, utan vad de gör på fritiden. Livsstil är vad man stör sig på, det är konsumtionsvanor eller bostadssituationen som sticker i ögonen. Medelklassen har börjat betraktas som de privilegierade i samhället.
Journalisten Andreas Cervenka har i boken ”Girig-Sverige” skrivit om vad han kallar den ”Rikfattiga medelklassen”. Han menar att de ökande inkomstskillnaderna i samhället och medelklassens modesta löneutveckling har drivit på belåningen. För att man ska kunna hänga med måste medelklassen skuldsätta sig, något som gjort dem mer ekonomiskt sårbara samt att deras påstådda rikedom ofta är en illusion.
Den irritation som tidigare riktats mot överklassen riktas därefter alltmer mot medelklassen.
Men det handlar också om en ideologisk förskjutning där normer och privilegier framställs som större problem än ekonomiska skillnader. En forskare som fått stort genomslag på detta område är sociologen Beverly Skeggs. Hon menar att medelklassen utgör de normala, goda och respektabla. De markerar och begränsar vad som är passande för arbetarklassen. Medelklassen är de som är problemet, för de utövar makt över arbetarklassen med sina normer. Vad Skeggs tyvärr ägnar sig åt är att visa att ”den symboliska ekonomin” är ett större problem än den egentliga ekonomin. Skeggs har därmed konstruerat en teoretisk grund för alla som stör sig på denna medelklass.
Det ekonomiska utfallet som löntagarprojektet främst skapade var hur man förde samman arbetarklass och medelklass i den universella välfärdsstaten – en för alla, alla för en. Sedan dess har ekonomiska förändringar med ökad ekonomisk ojämlikhet, ökad belåning och upplösning av löntagarkollektivet bidragit till ömsesidig misstänksamhet. Den ideologiska förskjutning, med betoningen på medelklassen som de plågsamma privilegierade normsättarna, har styrt bort blicken från löntagarnas gemensamma intressen till vad olika grupper gör på semestern. En utveckling som gynnar de som kämpar för osynlighet.
Lovisa Broström är universitetslektor och har doktorerat inom ekonomisk historia vid Göteborgs universitet. I höst kommer hon ut med boken ”Medelklassen: 200 år i klassamhällets mitt”.
Läs mer på GP kultur:
LÄS MER:Så förlorade inflationen sin klassutjämnande funktion
LÄS MER:Incels inget nytt – men nu är det männen som drabbas
LÄS MER:Medelklassen är mer än villadrömmar och grillkök
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
