Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    GP:s Johan Wanloo tror inte att den nya elsparkcykeln Voi kommer att bli en hit i Göteborg.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Voi är för stockholmare, inte göteborgare

    De stormrika grundarna av den nya elsparkcykelappen Voi har aldrig varit i Göteborg, tror GP:s Johan Wanloo. Staden som har november sex månader om året och mest består av kullersten, spårvagnsspår och backar är inget för en Voi. Dessutom ser den väldigt stockholmsk ut.

    Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

    Vet ni vad Tindergrundaren Justin Mateen, Amazonchefen Jeff Wilkes och Christina Stenbeck har gemensamt förutom att vara rika som troll? De har alla varit med att pytsa in över 400 miljoner riskkapitalkronor i en satsning på elsparkcyklar i Göteborg – Voi. Tanken är att man via en app ska lokalisera närmsta sparkcykel, hoppa upp och åka iväg och sen bara lämna den när man kommit fram till sin destination. Där plockar näste person upp fordonet och puttrar vidare. Det hela kostar en tia i startavgift och sen 1,50 per minut. På nätterna samlar driftiga arbetare ur prekariatet ihop sparkcyklarna och laddar upp dem inför nästa dag.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    En annan sak Tindergrundaren Justin Mateen, Amazonchefen Jeff Wilkes och Christina Stenbeck har gemensamt är att ingen av dem bor i Göteborg och rimligtvis inte kan veta att månaden november varar i sex månader i den här staden.

    LÄS MER: Så bra funkar Göteborgs nya elsparkcyklar

    I fyra av dem samlas slasket i fnasiga, svarta högar i gathörnen. Det grus som inte spolas bort i evighetsregnet försvinner aldrig. Det bara flyttar sig. Under alltsammans ligger en slemmig hinna av ruttna löv som utgör själva basen i Göteborgs gråa, stenhårda och sammanbitna atmosfär.

    Jag har inga konkreta siffror men är övertygad om att det finns lika många, om inte fler, som heter Glenn i Malmö än här. Den ende jag känner som drar ordvitsar regelbundet kommer ursprungligen från Sala. Men en fördom om Göteborg stämmer och det är den om vårt eviga efter-katastrofen-väder.

    Är du go eller? Se till att bli det för annars kommer du aldrig överleva den Göteborgska permahösten. När slaskhögarna till slut smälter (någon gång i skiftet april-maj) och småstenarna drivit in så nära husfasaderna de kan komma och solen tittar fram och folk vågar sig ut på uteserveringarna igen. Ja då kommer Göteborg fortfarande vara en stad som består av backar, kullersten och oändliga meter djupa spårvagnsspår.

    Med andra ord är inte förutsättningarna för att ledigt fräsa fram på små eleganta elsparkcyklar optimala här.

    Men det kunde väl Justin Mateen, Jeff Wilkes och Christina Stenbeck inte veta. Jag tror inte någon av dem ens varit i Göteborg någon gång. Det skulle väl möjligtvis vara Stenbeck som kanske fraktats mellan Elite Plaza hotell och fiskekrogen i en taxi med tonade fönster. Man är ursäktad om man inte till fullo upplevt kraften i den kärva Göteborgska hösten då.

    Men det största hindret är inte själva staden. Det är göteborgaren själv. För det finns väl, med handen på hjärtat, inget mer stockholmskt än att åka hit och dit på små elsparkstöttingar. Det är något man kan tänka sig Peter Siepen eller Henrik Schyffert göra. Över Götgatspuckeln med cowboyhatt på och kombucha i ett glas av ekologisk, nedbrytbar plast. Som en punchline i Solsidan.

    Göteborgaren kommer skaka på huvudet, muttra ”tetit” och hoppa på en spårvagn märkt ”kapten Bölja” eller ”Sonya Hedenbratt” istället.