Foto: TT/GP.
Foto: TT/GP.

Vi skulle kunna vara Göteborgs hemliga vapen

Författare är inte pedagoger – och det är själva poängen. Vi kan bidra med något helt annat: skrivglädje, samtal om berättelser, inspiration och lust till att uttrycka sig, skriver Marie Oskarsson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det lite enstöriga och mystiska författaryrket kan vara en användbar samhällsresurs. Vi är många författare, som kastas ut på blixtbesök i samhällets allra viktigaste kärna – skolan alltså. Dit åker framför allt vi för att under en lektionstimme snabbväcka skrivlust hos elever i alla åldrar. Ofta är besöket inplanerat av pedagogerna som en kugge i ett pågående arbete, till exempel genom att klassen läst ens bok innan besöket och sedan fortsätter att jobba med den efter besöket. Ett författarbesök i skolan kan då vara alldeles underbart, som när tjugofem nio-åringar vill prata om skillnaden mellan olika rörelseverb eller om ens huvudperson finns i verkligheten.

ANNONS

Det kan också vara en frustrerande upplevelse, som de där gångerna man blir en slags pausunderhållning, och till exempel kommer till en klass där lärarna inte förberett sina elever och dessutom sitter och facebookar eller lämnar klassrummet för att ”passa på” att göra något annat medan man desperat försöker berätta om skrivandets konst. Jo, det förekommer faktiskt.

Men ibland får man en förfrågan om inte bara ett enstaka författarbesök på en skola, utan flera, kanske en workshop eller ett längre samarbete. Plötsligt är man en person som kan ge något mer än en stunds förströelse eller snabbinspiration i ämnet svenska. Det är då man inser vilken resurs vi författare faktiskt kan vara för skolan!

När resultaten för hur stor andel av eleverna i årskurs sex och nio som hade godkända betyg i Göteborgs kommun presenterades i juni, visade det sig att andelen med godkänt i alla ämnen minskar. Ett av de viktigaste verktygen för att klara sig bra i skolan är utan tvekan språket. Ordkunskap, nyanser, språklig lekfullhet – det är färdigheter som man kan öva upp, precis som man kan träna frisparkar i fotboll eller göra skalövningar på sitt instrument.

Och det är här vi författare kommer in i bilden. Vi skulle kunna vara Göteborgs hemliga vapen för ett riktigt språklyft i skolorna. Vi har alla en hel verktygslåda av berättarworkshops, deckarskolor, naturdagböcker, skapa-karaktärer-cirklar, mangaworkshops, göra-reportage-lektioner, skriva-dagbok-inspiration, poesi, fantasi och mycket, mycket mer. Vi är inte pedagoger – och det är själva poängen.

ANNONS

Vi kan bidra med något helt annat: skrivglädje, samtal om berättelser, inspiration och lust till att uttrycka sig.

Ibland kan det resultera i långvariga relationer, som mitt samarbete med Eriksboskolan, där eleverna och jag bland annat brevväxlat under ett par år. Då kommer ibland brev med rader som ”Jag drömmer om att bli designer eller apotekare. Apotekare är ett väldigt bra jobb.” eller ”Jag har en kompis, jag känner mig starkare när jag är med honom.” Ord som är skriva med eftertanke och från hjärtat. Då vet man att alla möten och skrivövningar i just den skolan haft betydelse.

ANNONS