Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    NMR i Göteborg. Under onsdagen publicerade SVT två artiklar under vinjetten Faktakollen som skulle motbevisa nazistiska myter som spridits av gruppen. Publiceringen kritiserades för att göra Förintelsen till en fråga som kan debatteras på liknande vis som andra valfrågor. Bild: Stefan Berg

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Vi ska bygga ett samhälle – inte "ta debatten" med nazister

    SVT:s faktakoll av nazistiska myter om Förintelsen som publicerades under onsdagen har väckt stark kritik. Hynek Pallas efterlyser undervisning om historia i skolan snarare än fläckvisa försök att argumentera om mänsklighetens värsta massmord.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Det var ett mellanrum i tiden. Jag bytte tåg i Dalarna ett par år in på 1990-talet. På stationen hade någon lämnat den då nyutgivna antologin Det eviga hatet på en bänk. Redaktör var den nyligen avlidne Per Ahlmark och anledning till publiceringen, vilket nämndes redan i undertiteln, var den antisemitiske Förintelseförnekaren Ahmed Ramis Radio Islam. Jag gick sista året på gymnasiet, som fylldes av särskilda historielektioner på grund av förnekare som Rami och Robert Faurisson. Liksom antologin handlade mycket på lektionerna om Yttrandefrihet och Att Ta Debatten. Eller om propaganda, liksom nynazistiska grupperingar, skulle förbjudas. Några av namnen är inte längre med oss: Stieg Larsson, Georg Klein. Andra diskuterar två decennier senare samma saker: Håkan Holmberg, Agneta Pleijel, Maria-Pia Boëthius.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    LÄS MER: Faktiskt.se är slöseri med licenspengarna

    Jag har tänkt en del på Det eviga hatet under det senaste året. I fjol, när den tjeckiske nazisten Dalibor framför kamerorna på en dokumentärfilm – på plats i Auschwitz – konfronterade en överlevande judinna som guidade. "Du minns fel" sa han till henne "ni hade en swimmingpool. Det var semester". Och jag tänkte på antologin idag, när jag ser mina flöden fyllas av debattörer som upprörs och ironiserar över att faktagranskaren Faktiskt – ett samarbete mellan SVT, DN, SvD, SR och KIT – faktakollar den Nordiska Motståndsrörelsens påståenden om Zyklon B, giftgasen som användes i folkmorden. Eller att nazisttanten Vera Oredsson säger att "Förintelsen är lögn". Nähä?

    Peter Englunds essä

    Antologin som helhet läste jag först senare. År 1993 bläddrade jag istället direkt till Peter Englunds text. Han hade de föregående åren etablerat sig som populärhistoriker med vass penna, och jag sögs mer till fakta än till ännu en debatt. Det var redan då suspekt för mig att vi skulle diskutera med dem som byggde sin världsbild på att Förintelsen inte hade hänt.

    Jag debatterade ju inte med dem som trodde att jorden var platt heller.

    Så vad Englund gjorde – jag tror jag minns essän rätt exakt än idag – var att visa hur otvetydiga forskarnas hårda fakta är. Utifrån arkeologiska utgrävningar samt sällsynta vittnen berättar den svenska historikern om en augustidag i det första och tredje mest dödliga av nazisternas läger: Bełżec utanför den polska staden Lublin. Mellan mars 1942 och december 1942 mördades uppåt en halv miljon människor här. Englund rekonstruerar en av de många dagarna av massmord, från tågets ankomst till de tusentals döda. Naturligtvis försökte nazisterna sopa undan spåren. Bödlarna grävde upp kropparna, brände dem på enorma bål och malde ner deras ben.

    De lyckades inte. Historiska fakta talar även med sitt minimum av vittnen ett klart språk. För precis så fasansfulla var de värsta lägren.

    Det var en chock. Inte ens de mest ingående av de extrainsatta lektionerna hade varit så här tydliga och levande. Jag behövde inte veta hur man pratade med en nazist. Jag behövde förstå historien och samhället. Jag vet inte vilket avtryck Det eviga hatet gjorde då när den kom. Men jag vet att Englunds faktabaserade essä etsade sig fast hos mig.

    Faktakolla lögner

    Det påstås att synen på fakta mellan 1993 och 2018 har förändrats. I fråga om omfång och magnitud stämmer det. I fråga om innehåll var lögner som de om Zyklon B, eller att gaskamrarna är skapade efteråt, närvarande redan på skolornas rökrutor 1990.

    Det var visitkortet för rörelser som annars aldrig hade fått uppmärksamhet för sina vanföreställningar om raser. Eller för sin rabiata antisemitism – ofta färgad av Israelhat.

    Jag famlar efter debattörens enkla svar här. För det är vår roll nu. Att debattera om mänsklighetens värsta massmord – det som tog en stor del av min egen släkt och krossade föreställningen om att den moderna människan automatiskt var bättre än de som gått före henne – ska debatteras. Är det dumt att faktakolla NMR:s lögner eller inte?

    LÄS MER: Om Synagogan kunde tala

    Nej: jag tror inte att vi med fläckvis "överbevisning" om historiska självklarheter kommer särskilt långt. NMR kommer heller inte att säga "jaha, är det så" när världens samlade forskning ju redan visar hur det ligger till. Då förstår man inte nazisternas världsbild.

    Men att samtidigt bara avfärda saker som självklara i tider då historieskrivning och mediernas sanningar är underkastade starka politiska krafter på global nivå – det går heller inte.

    Frågan vi bör ställa oss är hur vi tillåter att skolornas historielektioner ser ut, och om de täcker mänsklighetens svarta hål så att nya generationer har nödvändiga fakta på fickorna. Inte för att "ta debatten" – utan för att de ska bygga samhällen som aldrig gör om misstagen.