Som besökare i Göteborgs barndom är jag en upplevare som hemsöks av historien. Röster, ljud, berättelser, miljöer och ting bildar en finstämd helhet, som lika mycket som att kasta ett förklarande ljus över Göteborgs historia och håller dess många gåtor vid liv, skriver Malin Lindroth
Som besökare i Göteborgs barndom är jag en upplevare som hemsöks av historien. Röster, ljud, berättelser, miljöer och ting bildar en finstämd helhet, som lika mycket som att kasta ett förklarande ljus över Göteborgs historia och håller dess många gåtor vid liv, skriver Malin Lindroth

Vi lever på ett berg av hemligheter i Göteborg

ANNONS
|

Bland det första jag ser när jag kommer in på Göteborgs stadsmuseums nya basutställning om 1600-talets Göteborg, Göteborgs födelse, är silverhjärtat på den röda sammetskudden. Inbäddat i hjärtljud och dunkel belysning ligger den där och berättar en historia så storslaget gåtfull att uttrycket ”historiens vingslag” för en gång skull känns välfunnet.

Vem var kvinnan som dog med hjärtberlocken om halsen? När skelettet återfanns och man öppnade berlocken fann man växtdelar inslagna i ett litet paket med skrivtecken på. Men ingen har hittills kunnat säga vad tecknen och blommorna betyder.

Berättelsen om det hemlighetsfulla hjärtat sätter tonen för en utställning som rör sig med kännande, lyssnande steg genom en våldsam historia. Visst, man kan närma sig det förflutna med en kulturkritisk blick, söka samband och paralleller, som belyser den egna tiden. Eller - man kan vara turisten som står en bit ifrån, beundrar en röd sidenjacka eller grimaserar åt en utdaterad sed.

ANNONS

Som besökare i Göteborgs barndom är jag varken det ena eller det andra, snarare en upplevare som hemsöks av historien. Röster, ljud, berättelser, miljöer och ting bildar en finstämd helhet, som lika mycket som att kasta ett förklarande ljus över Göteborgs historia och håller dess många gåtor vid liv

Utställningen leder mig kronologiskt genom tiden kring Göteborgs födelse. Jag börjar i den senmedeltida staden Nya Lödöse, som i hundratals år låg begravd under marken i Gamlestaden. Sedan rör jag mig längs en krokig väg fram till den plats som 1621 blev Göteborg. Suggestiva ljudillustrationer gjuter liv i föremålen från museets samlingar. Hundar skäller, kriget larmar, männen stönar, hemmets brasa knastrar. Så blir kistan, spikklubban, armborsten och kärlen aldrig illustrerande utan laddade med berättelser.

är jag väl kommer fram till den tidpunkt där Gustav II Adolf kanske inte alls stod på kullen och pekade med handsklädd hand mot platsen där staden skulle ligga – det där kan vara en av många Göteborgsmyter – möts jag av en film som visualiserar 1600-talets Göteborg med svindlande naturtrogenhet.

Att resa genom hamnkanalen, under Tyska bron, ut mot Nya Älvsborg är läckert som sjutton och man baxnar över skapelsen som involverat bland andra stadsbyggnadskontoret och Visual arena vid Lindholmens Science Park. Men känslan av närhet skapas inte bara av modern teknik och en tredimensionell stadsmodell. Den finns lika mycket i utställningens mindre storslagna detaljer. Som i de enkla, raka väggtexterna, som fint flätar samman bitar av livsöden med vardagsnära fakta och ställer frågor som skär rakt in i nutiden. ”Kan du bära allt du äger?”

ANNONS

En särskild avdelning är ägnad åt punkterandet av Göteborgsmyter som sitter som tatuerade i den göteborgska självbilden. (Nej, staden är inte byggd i ett kärr och det var inte holländare som stod för byggandet.) Men framförallt är Göteborgs födelse en utställning som värnar gåtan och hela tiden påminner om det berg av hemligheter, som vi lever på.

Kontrasten mellan fattig och rik är ett genomgående tema och det brutala i livets lotteri ställs på sin spets med en interaktiv twist: snurra på hjulet och se vem du blir. Husa, militär, skomakare eller tiggare? Beroende på vilket pekas du i olika riktningar, mot den pampiga barocksängen pärlfrisyrer och jätteklänningar eller – mot staden fattigkvarter. Fram träder bilden av en stad, född ur konflikt och långt ifrån öppen för alla. Särskilt inte för judar och romer för vilka stadens fem portar var konsekvent stängda.

Göteborgs födelse är en del av Göteborgs 400-årsjubileum. Som sådan lär den få en stor publik i många åldrar och det är den väl värd. Jag kan inte påstå att Göteborgs historia brukar höja min puls så där nämnvärt. Men den här vackra utställningen med dess finstämda balans mellan vetande och gåtor, mellan poesi och råa fakta, faller jag handlöst för.

ANNONS

Inte bara väcker den en ny, fördjupad känsla för hemkvarteren som har burit så mycket genom historien – från blodfläckarna på Gustav Adolfs torg där mamman till ett döfött barn kunde avrättas för barnamord, till de rikas upprätthållande av livets teater. Den inspirerar också till ett förhållningssätt gentemot det förflutna, som jag vill ta med mig när jag går från museet ut i nutiden.

Nej, vi kan inte resa tillbaka till det som varit som vore vi turister. Men vi kan uppsöka andra tider med samtida sinnen och varsamt försöka tyda tecknen.

ANNONS