12/7 Femårsjubileum på Barabicu
Barabicu
17–02, 23 år, inget inträde
Ett moget ställe, Barabicu. Varenda DJ känns som en spränglärd technopåve. Strömmar av myndig parfymering blåser genom lokalen. Ikväll firar stället fem år inom den skoningslösa utelivsbranschen – att överleva så länge är duktigt. Bror Gunnar Jansson spelar live, det är öppet till två, solen kommer fräta ilsket mot uteserveringen. Varför inte gå, börjar typ nu.
LÄS MER:En kväll på Excet är en prövning
13/7 Rogue: Lucas Viroglio
Boca Boca
22–02, 20 år, inget inträde
Klubbar med dubbelnamn känns lite vildare. När det dansas här läggs ett anmärkningsvärt fokus vid höftpartiet, detta tror jag. Ikväll besöker Lucas Viroglio Boca Boca och vänder skivor. Lokalen ser ut som om den vore nedsänkt i en stor jordgubbe, en argentinsk disckjockey står i baren. Att begära mer än detta är bara att var girig.
13/7 Its Apertivo Time!
Zamenhof
20–17, 20 år, inget inträde
Zamenhof är fortfarande innesluten i den där nya känslan. Som om man precis har tagit upp klubben ur förpackningen och virat av bubbelplasten. Stället, som öppnade i slutet av mars, arrangerar också finurliga aktiviteter: Denna eftermiddag kommer spritkungen Jimmie Hulth och skakar Martinis. Love Laos, en mycket somrig kille, sköter musiken. Och drabbas du av existentiell ångest kan du alltid stå och banka bort denna framför flipperspelen.
LÄS MER:The concept måste bli mindre som en Harlequin-roman
15/7 VM-Finalen på storbildskärm
Studio HPKSM
17–19, 18 år, inget inträde
Ska man uppleva fotboll på skärm, så bör skärmen luta nästan hotfullt över tittaren. Annars ingen mening. När finalen mellan Kroatien och Frankrike går av på söndag, och världsmästerskapen kollapsar i en stor konfettihög, reser HPKSM upp storbilden. Ställets lokaler är intima, så små att väggarna under kvällens gång tycks flytta inåt mot besökarna. Hela matchen i nära anslutning till ansiktet, alltså. Samtidigt också musik, drinkar och lätt sydeuropeisk stämning.
18/7 SMASH – Pingpong på riktigt
Yaki-Da
20–23, 20 år, inget inträde
Pingis. Minnesbilder från när man var liten, spelade tillsammans med andra barn. Alla såg ut som ett gäng bondgrisar och var otroligt fokuserade. Yaki-Da vill inte uppsöka denna specifika nostalgi med sina onsdagsturneringar. Här fyller pingis en annan funktion: den sarkastiska. Alla som går till Yaki har en förhatlig relation till sport, detta är känt. Här skrattar man sig igenom matcher som om de inget betyder. Därför möjlighet för oss andra att komma hit och chocka: smasha misstänksamt strängt. Sikta lite för mycket på kropp. Skrika. Man kan också dricka öl och äta pizza på plats.