Veckan som gick med serietecknaren Johan Wanloo:

Det jobbigaste med att bo på en jätteliten ö är att det är så svårt att smyga med sitt godisätande.

ANNONS
|

Söndag. Jag har en en helt befängd teori och det är att musikstilen “Rock” aldrig varit speciellt populär. Frekventerar man butiker med begagnade vinylskivor får man en inblick i vad som egentligen sålde i folkhemmet. Skivorna med lättlyssnade orgelhits och kristen hissmusik tränger lätt ut rockmusiken. Vi gillar hela och rena artister som är lika hemma på golfklubbens after work som en större konfirmationsfest. Kriget mellan syntare och hårdrockare vanns av Sofia Källgren. Nånstans här brukar folk bli så irriterade på mig att jag säger “skojar bara” och byter ämne. Innerst inne vet jag att jag har rätt. Och ikväll spelar Coldplay på ett fullsatt Ullevi…

ANNONS

Måndag. Är på en ö i skärgården och har den typ av “semester” alla frilansare har, det vill säga smygjobb mellan badutflykterna så 1) de delar av familjen som har ett riktigt jobb och sålunda en riktig semester inte ska bli alltför störda 2) jag inte ska gå i konkurs.

Tisdag. Det jobbigaste med att bo på en jätteliten ö är att det är så svårt att smyga med sitt godisätande. Barnen är fortfarande i den ålder där godis är en relativt stor grej. Samtidigt är de i den ålder där de kan dra runt med sina kompisar utan övervakning. Förstår ni problemet då en auktoritetsfigur som å ena sidan präntat in i dem att godis äter man på lördag å andra sidan själv mölar Japp mitt i veckan? De kan ju dyka upp var som helst och avslöja mitt hycklande. Förr kunde man åtminstone smyga in på gästhamnens toalett men nu har de infört lås. Nyckeln får man till först när man betalat hamnavgiften.

Onsdag. Jag måste skriva två texter den här veckan. Den ena är det ni läser nu. Den andra är ett mail till rektorn på den skola min son ska börja på till hösten för att protestera att de splittrar den gamla klassen. Gissa vilken text jag tycker är en baggis och vilken jag har prestationsångest inför?

ANNONS

Torsdag. Såhär års brukar man stöta på alarmerande artiklar på temat “många kollar mailen fast det är semester” och jag tänker att det är någon väldigt sliten femtiotalist som skriver dem. Jag minns när enda sättet att kolla mailen på ön var att sätta sig på bänken bakom ICA på kvällen och försöka tjuvkoppla upp sig på deras svaga wifi med en bärbar playstation. Det funkade kanske en gång i veckan. DET var stressande.

Fredag. Ibland känns det som folk bara pratar om segling och bergvärme. Tänk om jag skulle prata om grejer jag bryr mig om på samma självklara sätt? Serietecknare från 40-talet, Norska westernförfattare och Japansk wrestling? Hur skulle det se ut?

Lördag. Åker till stan under förespegling att en kompis fyller år. Men i själva verket handlar det om att jag pallar bara en viss mängd frisk luft och horisont innan jag vill känna wifi-nätverk skära genom kroppen och höra billarmen tjuta i natten.

ANNONS