Vi träffas i fiket på Bengans vid Stigbergstorget. Det är lite som Tilde Inghams förlängda vardagsrum. Hon har bott på tretton olika adresser i Majorna, jobbat på Bengans kafé i två år och är dessutom ett välbekant ansikte bland vinylbackarna.
Nu kan hon komma hit och klämma på sin egen platta. Debuten Nothing gold can stay släpptes i fredags och fick GP:s recensent Jan Andersson att tända fyra fyrar i betyg.
– Jag är så stolt och glad över att skivan äntligen är klar, säger Tilde Ingham som ger ut plattan på eget bolag.
Egentligen skulle Tildes första platta kommit för länge sedan. Hon har skrivit låtar sedan tonåren och har spelat in två plattor som aldrig släpptes. Istället för att etablera sig på scenen tvingades Tilde istället hantera en svår sjukdom. När hon var 21 år fick hon diagnosen leukemi.
– Det satte paus för allt i livet och det var bara in och ut på sjukhuset som gällde, berättar hon.
Flyttade till Barcelona: "festade loss fullständigt"
Friskförklarad kan hon inte bli, men nu säger läkarna att risken för att sjukdomen ska komma tillbaka inte är varken större eller mindre hos henne än för någon annan. Idag kan Tilde känna ett lugn i det, men direkt efter att den värsta stormen var över ville hon bara bort, bort, bort.
– Jag behövde komma iväg från Göteborg, varenda gata påminde om sjukdomen. Det var som ett ständigt tryck över bröstet och det kändes som att alla spårvagnar ledde till Sahlgrenska, minns hon.
Så Tilde Ingham flyttade till Barcelona där hon gav sig ut i klubblivet och testade gränser.
– Jag festade loss fullständigt under en tid, men senare insåg jag att jag behövde ta hand om mig själv på ett mer konstruktivt sätt, säger hon.
Efter en tid i Ecuador där hon jobbade med mänskliga rättigheter och flyktingfrågor var det dags att flytta hem.
– Något som sjukdomen lärde mig var att man aldrig vet hur mycket tid man får. Så jag kände att jag inte kunde släppa drömmen utan verkligen behövde göra den här plattan.
Bandet hon spelar med nu är alla kompisar sedan högstadiet och gymnasiet. Tilde gick för övrigt i samma klass som likaledes skivaktuelle Arvid Nero.
– Det är kul att jobba med människor man har känt så länge. Det bidrar till att vi har en bra och ärlig dialog i studion och det tror jag ger avtryck i den färdiga musiken.
Jag antar att titeln på skivan är lånad från poeten Robert Forster?
– Absolut! Jag älskar poesi och läser mycket. Det var en bra titel att skriva en låt utifrån: väldigt smärtsam och vacker. Den sätter fingret på en total sorg över att en relation som inte kunde fungera, samtidigt som den formulerar en slags acceptans inför förlusten.
Skriver du för att hantera jobbiga saker som händer i livet?
– Jag är en romantiker och känslomänniska. Jag gråter ofta när jag skriver låtar, det kanske är jättepatetiskt, men så är det. Det kommer upp mycket känslor och skrivandet är en ventil där allt kommer ut. Det fungerar för mig, jag behöver den, annars kan jag bli destruktiv. Så jag sätter mig vid pianot och bara får ur mig skiten.
FAKTA: Tildes tre favoritalbum
Nina Simone - The very best of
Den var soundtrack till mitt liv när jag var arton, nitton år och började skriva egen musik. Jag minns hur jag satt på väg till ett skitjobb jag hade när jag bodde i London och så kom I wish knew how it feels to be free och tårarna bara började rinna. Det var så starkt. Hon är en otrolig inspiration, jag gillar hur hon tar plats och kan vara arg och visa känslor på scenen.
Broder Daniel - Broder Daniel forever
Jag var ett riktigt BD-fan när jag var yngre.
Daft Punk - Random access memories
En klassiker.
FAKTA: Tilde Ingham
Ålder: 30 år.
Bor: I Stockholm men letar lägenhet i Göteborg. (Har tidigare bort på 13 olika datum i Majorna).
Bakgrund: Började som pianist, men blev sångare i ett punkband. Gick vidare till att vara en profil i Göteborgs klubbliv innan hon flyttade utomlands.
Aktuell: Med debutalbumet Nothing gold can stay och en spelning på Pustervik den 19 oktober och Bengans dagen därpå.
Kan också: Är en riktigt vass barista.
