Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

azarpuff.jpg
Den franska presidenten står inför ett moraliskt viktigt beslut idag, enligt idé- och lärdomshistorikern Michael Azar. Bild: Thomas Melin/TT

Uppropet som kan bli Macrons Dreyfusaffär

Måndag II juni är sista dagen för presidenten att svara på ett stort upprop från franska intellektuella som avkräver ansvar för landets historiska skuld. Michael Azar frågar sig hur Macron egentligen förhåller sig till Frankrikes traumatiska kolonialhistoria.

Ibland kan ett enskilt livsöde säga någonting avgörande om en nations politiska tillstånd.

Det är den 11 juni 1957 och vi befinner oss i staden Alger, det krigshärjade hjärtat i l’Algérie française – det franska Algeriet. För en ung matematiker och kommunist vid namn Maurice Audin kommer just den här dagen att bli början på slutet: han kastas i en fängelsehåla, utsätts för brutal tortyr och försvinner för alltid. Audin går döden till mötes för att han kritiserat den franska statens blodiga framfart mot landets algeriska befolkning. Under det algeriska självständighetskriget excellerar den franska krigsmaskinen i summariska avrättningar, napalmbombningar, systematiska våldtäkter och tortyr av oräkneliga algerier.

Historien om Audins tragiska öde når snart metropolen och bidrar till att den franska debatten om kriget intensifieras. Den utbredda tortyren väcker djup bestörtning bland många intellektuella. Att både Audin och hans bödlar dessutom var fransmän förde tankarna till Vichyregimens fasor då inhemska motståndsmän torterades till döds av nazismens franska hantlangare. Gestalter som Jean-Paul Sartre, Francis Jeanson och Simone de Beauvoir skriver pamfletter och signerar upprop, de manar till ohörsamhet mot ordningsmakten och kräver att sanningen ska fram om militärens brott. ”Endast sanningen”, skriver Sartre, ”gör det möjligt för oss att offentligt fördöma de begångna brotten”. Endast sanningen kan ”rädda nationen från undergång".

På samma sätt som en gång den judiske officeraren Alfred Dreyfus livsöde kom att blottlägga djupet av den franska statsmaktens antisemitism, kommer Maurice Audins frånfälle att lägga i dagen det franska imperiets djupt fascistiska drag. Det var därför inte förvånande att så många intellektuella åkallade Émile Zolas ande för att än en gång hudflänga den franska statsmakten. I sin berömda anklagelseakt till presidenten från 1898 kräver Zola upprättelse – ”i sanningens och rättvisans namn” – för den oskyldige Dreyfus som tvingats utstå den mest ”fruktansvärda tortyr”.

Maurice_Audin._Alger2014.jpg
Den unge matematikern Maurice Audin arresterades den den 11 juni 1957, torterad och därefter sannolikt avrättad av den franska armén..

Det är inte minst Zola som gör universalismen till de intellektuellas särskilda ansvarsområde. Det hör till deras plikt att försvara människans rättigheter gentemot orättvisor och förtryck. Temat återkommer gång på gång under Frankrikes många och långa kolonialkrig. Redan dreyfusarden och socialistledaren Jean Jaurés, själv mördad 1914, beskrev den franska imperialismens historia som ”ett slags permanent Dreyfusaffär”.

Men universalismens principer avser inte bara de levandes rättigheter, utan också de redan avlidnas. De upphöjer även de döda till sanningssägare om en nations politiska värde och predikament. Så har franska intellektuella också, ända sedan Algerietkrigets slut 1962, krävt att den franska staten ska ta på sig ansvaret för Maurice Audins död och försvinnande. Elyséepalatset har emellertid vägrat att erkänna sin skuld i Audins bortgång. Istället har presidenten hänvisat till vad man kallar ”oklara omständigheter”, såsom att fransmannens kropp aldrig återfunnits – och att armén insisterat på att Audin lyckades rymma från fängelset.

Även i detta avseende för affären Audin tankarna till Alfred Dreyfus öde; det dröjde mer än åttio år innan den franska armén erkände sin skuld – och officerarens oskuld.

Men nu är det dags igen. Nyligen publicerades nämligen ett nytt upprop, denna gång i Jean Jaurés gamla tidning L’Humanité (29/5-2018). I ett öppet brev till president Emmanuel Macron kräver ett femtiotal intellektuella att den franska staten slutligen ska erkänna sin direkta skuld i tortyren och avrättningen av Audin. Presidenten avkrävs svar den 11 juni, exakt sextioett år efter Audins försvinnande.

Bland undertecknarna finner vi namnkunniga forskare, filmare och författare som Paul Veyne, Benjamin Stora, Françoise Vergès, Patrick Boucheron, Robert Guédiguian, Patrick Chamoiseau och Malika Rahal.

Det är mycket som står på spel. Hur förhåller den nye presidenten sig till Frankrikes traumatiska historia? Till kolonialismens djupa sår i nationen? Till arvet efter Zola och den klassiska franska universalismen? Och hur väger han de dödas rättigheter mot den franska arméns berömda anspråk på heder och ära i världens ögon?

Än så länge har Macron inte svarat.

Mest läst