Ettan i gymnasiet. Allt är möjligt. Magda, med änglahår, tvärflöjt och sprittande reflektioner över allt från Platons skönhetsbegrepp till Courtney Loves liv med Kurt Cobain, är förälskad i Jens i trean. Så där superförälskad att allt är vackert, ingenting är för svårt men allt måste tolkas. En kindpuss, en varm hand på axeln, blickar av samförstånd under skoltidningens redaktionsmöten och tändsticksaskar med lika kryptiska som löftesrika budskap.
Parallellt invigs Magda i en hemlig kvinnlig gymnasieförening – en värld som erbjuder en känsla av utvaldhet, men av ett helt annat slag än den som Jens med vinröda doc Martens, veganmat och gibsongitarr lockar med. Troget finns barndomsvännen Petra vid Magdas sida. Redo att lyssna och hjälpa till att tolka, men också – vilket frestar på vänskapen – varna. Kanske läser Magda in sina egna önskningar. Kanske leker Jens med henne.
Maria Frensborgs första roman för ungdomar (tidigare har hon skrivit för yngre barn) koncentrerar skickligt steget mellan barn och vuxen, vägvalen, trösklarna… Tonträffen och detaljerna är exakta – föga förvånande har hon själv berättat att romanen lånat från hennes egen tonårsdagbok och sådant hon mött i arbetet som svensklärare på gymnasiet. Lojaliteten med Magda är stor och det finns en stark feministisk symbolik i upplösningen när Magda – efter ett hårt uppvaknande - klipper av sitt hår och köper sig en egen gitarr (en fender). ”Du sökte en kvinna och fann en själ – du är besviken” heter det i slutraderna i den dikt av Edit Södergran (Dagen svalnar) som Frensborg lånat till titeln: Mina smala axlars längtan.
Magda reser sig med den ur villaidyllen, ur den unkenhet som präglar hemliga sällskap och ur förälskelsen. Det blir på Jens bekostnad. Det finns något i porträttet av honom, och hans sätt att handskas med Magdas hejdlösa förälskelse, som inledningsvis är intressant och komplext, men som lämnas därhän när blicken, fullt logiskt, istället väljar att följa Magda.
