Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

salomebesk.jpg
Salome, Metropolitan, 1965 ©Louis Mélançon. (Bilden är beskuren.) Bild: Metropolitan Opera Archive ©Louis Mélançon

Tung hyllning gör stjärnan till myt

Vissa böcker är tyngre än andra. Den majestätiska hyllningsvolymen Birgit Nilsson 100, An Homage väger drygt fem kilo.

Kassetten som omgärdar den grandiosa skapelsen Birgit Nilsson 100, An Homage mäter 26x34,5 centimeter och är åtta centimeter djup. Som produkt omdefinierar den begreppet coffee table-bok. Den här volymen är ett bord i sig. En möbel i egen rätt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det finns naturligtvis andra liknande bildverk, men oftast brukar de berätta om berömda städer eller så sammanfattar de hela arkitektur- eller konsthistorien. Jag har aldrig sett något liknande inriktat på en och samma person. Berättelsen om Birgit Nilsson och hennes plats i operavärlden blir därmed något annat än en enskild stjärnhistoria. Ett mytologiserat territorium.

Dominerar scenen

Ungefär hälften av materialet består av fotografier i storformat från Birgit Nilssons olika föreställningar, under storhetstiden från början av 1950-talet till slutet av 1970-talet. Hon uppträder i sina paradroller som Isolde, Brünnhilde, Sieglinde, Salome, Elektra, Turandot, och Färgarhustrun i Die Frau ohne Schatten, och enbart av bilderna blir man varse hennes förmåga att omedelbart dominera operascenen. Hon är där, mitt i, med en obestridlig närvaro.

Här finns också några mer komiska ögonblicksbilder, som när hon under repetitionerna av Valkyrian på Metropolitan 1967, med Herbert von Karajan som dirigent och scenen försänkt i mörker, i protest tar på sig en gruvarbetarhjälm med pannlampa. Det var inte enda gången Birgit Nilsson bråkade med den diktatoriske dirigenten Karajan, som hon brukade kalla för Herbie. Hon var frispråkig, i stället för underdånig.

Ett annat humoristiskt fotografi är från ungefär samma tid i New York. Birgit Nilsson sjunger ”Du bist der Lenz” ur Valkyrian in i en stor tratt kopplad till en vaxcylinder. Denna inspelning presenterades för en jury under en föreställningspaus på Metropolitan, tillsammans med operaröster från tiden kring 1900. Den förste paneldeltagaren kommenterade att detta inte var någon stjärnsångare.

Komiken är en del av myten. Birgit Nilsson var någon som såg med distans, både på sig själv och den värld hon deltog i. Fotografiet där hon sitter i en fåtölj med ett broderi i knät, i vardagsrummet tillsammans med föräldrarna i det skånska jordbrukarhemmet, berättar om en äldre tid och skulle kunna vara taget av August Sander. Lantlig familj i Skåne, 1940-tal. Från den lilla världen till den stora och omsusade.

Fabulös Salome

Men den verkligt intressanta delen av denna bok återfinns i de 140 sidor som reproducerar olika recensioner, intervjuer och reportage. Här finns till exempel poeten och nobelpristagaren Eugenio Montales recension av Turandotföreställningen på La Scala 1958, publicerad i Corriere della Sera. ”Den fylliga rösten, med sin rena ton och överväldigande expansion som klarar att slå an höga C helt utan ansträngning, blir tillsammans med hennes enastående scenteknik en Turandotgestaltning som borde vara otänkbar i vår tid.”

Här kan man också följa den inflytelserike New York Times-kritikern Harold C Schonberg intryck av Birgit Nilssons framträdanden på Metropolitan under 1960- och 70-talen, i sex olika recensioner. Bland annat är han med om den fabulösa gestaltningen av Salome tillsammans med Georg Solti och Chicagosymfonikerna 1975. Hennes röst är osannolikt kraftfull och glider utan problem över och förbi de 106 orkestermusikernas samlade klang. ”Hade dörrarna varit öppna hade hon hörts ändå bort till Albany.” Den lilla staden med drygt 90 000 invånare ligger 23 mil norr om New York, vid Mohawk- och Hudsonfloderna.

BN_COVER_VFMK.jpg
Mest läst