Det är kämpigt att återvända till gamla rutiner. En inre motivationskonsult direkt nödvändig för att tackla känslan av att återaktivera de närmast omänskliga tiderna på mobilväckarklockan. Nyttig frukost ska ätas. Västtrafikkort återaktiveras. Sex månader av ny, plikttrogen tjänst ska ta sin början, och detta i ett samhällsklimat som inte accepterar annat än framgång, framgång, framgång.
Här behövs lite ny energi. Jag försöker:
”O.K., Christmas is over, now we can all go back to the wars of life. Focus, focus, focus – never accept defeat – push hard for total victory!"
Donald Trumps tweet från mellandagarna 2013 får mig att stanna upp i mina egna mentala mantran inför det stundande slutet på ledigheten. Varför låter han som jag?
Det är ju vuxenlivet, och livet för den som vill uträtta något. Det har jag accepterat. Men nu har konsulten fått en nasal, hes, skrikig stämma. Och det är naturligt, egentligen. Donald Trump är hur man än vrider och vänder på det en av världens mest framgångsrika män, som genom fokus, envishet och hårda handskar har ridit på tidsandan som en surfare på en perfekt våg rätt in i Vita huset.
LÄS MER:Gränsen mellan folklighet och idioti är hårfin
Men se, där kommer ytterligare en inre röst. Fortfarande iklädd morgonrock fast klockan är nio, iklädd ett par nötta tofflor och skäggstubb. I ena fickan sticker en bok av Roland Paulsen upp. Han har inget mantra utan sätter sig och bläddrar lite förstrött.
Jag förstår vad den nya rösten är ute efter. Framgångstanken är inte evig. Den går hand i hand med upplysningsidealen och bär inom sig en hård kärna av förhoppning om att arbete kommer att leda till nya landvinningar som i sin tur kan göra världen bättre. Också marxismen bär på samma idé, den historiematerialistiska profetian om kapitalismen som efter sitt sammanbrott ska lämna oss i en värld av materiellt överflöd. Under de senaste århundradena har tanken så rört sig och befruktat människor och handlingar, både med gott och med ont.
LÄS MER:Se upp för TV4-fascismen
Den kan till och med landa hos såna som Trump. Framgångstanken ledde förvisso till en explosion av utveckling på kort tid, men, som vi blivit plågsamt medvetna om under året som gått, också till planetens sönderfall.
Allt det förstår jag att den nya motivationskonsulten vill säga mig. Att det system vi byggt in oss själva i, den lilla kamp vi dagligen bedriver för att klara moderniteten, inte bara är meningslös. Den är också direkt skadlig. Och det låter ju bra. Men det är något han inte förstår – nämligen att det som låter bra i teorin inte är lika lätt att få till på individnivå när väckarklockan faktiskt ringer för tredje gången. Ska jag inte gå upp, eller?
Focus, focus, focus, push hard for total victory, väser jag fram mellan tänderna medan spårvagnen rullar in mot centrum.
