Det finns ett par riktigt klassiska powerpop/indierock-album från 1993 som fyller 25 år i år men som aldrig blir gamla eller känns trötta. Buffalo Toms Big red letter day, The Teenage Fanclubs Thirteen, Matthew Sweets Altered beast, The Breeders Last splash, Come on feel the Lemonheads med The Lemonheads, och såklart The Posies briljanta Frosting on the beater.
Efter att ha trampat vatten under ett par år var det albumet som verkligen fick The Posies karriär att skjuta fart. Plötsligt var Seattle mer än "bara" Nirvana, Pearl Jam, Soundgarden och Alice in Chains. Bakom Seattles big four och den muttrande grungevågen hade staden vid havet också en melodisk powerpopström, och där var det The Posies som surfade högst.
"Vi har lite olika sätt att bygga våra låtar, jag och Ken, men det låter alltid fräscht, nästan tidlöst."
– Vi fick ju storbolagskontrakt före Nirvana men det hände inte så mycket innan Frosting on the beater släpptes, erkänner The Posies sångare och gitarrist Ken Stringfellow som delade (och fortfarande delar) på låtskrivandet med Jon Auer, bandets andre sångare och gitarrist.
– Vi har lite olika sätt att bygga våra sånger, jag och Ken, men det låter alltid fräscht, nästan tidlöst. Musiken på Frosting ... känns inte alls så daterad som på mycket annat från den tiden, säger Jon Auer.
Nu firar The Posies 30 år och är ute på en lång jubileumsturné (spelar på Pustervik 6 november) där sångerna från just Frosting on the beater står i centrum. Vi lät bandets båda låtskrivare och frontfigurer resa tillbaka i tiden till 90-talets Seattle, strosa runt i minnenas allé och berätta lite sköna anekdoter om hur albumets tolv låtar kom till.
Vi tar sångerna i albumordning, en låt i taget, och låter Jon Auer kommentera sina sju låtar och Ken Stringfellow sina fem.
Frosting on the beater - låt för låt
Dream all day (Jon Auer)
"Av alla sånger på Frosting om the beater var detta den som fick mest uppmärksamhet och kärlek från radiostationerna, speciellt i USA och i Frankrike. Det här är också den enda av våra låtar som varit med i Beavis and Butthead! Jag låg i tv-soffan hemma i Seattle och tittade på MTV. Det var strax efter att vi hade släppt plattan och plötsligt ser jag mig själv hoppa runt i snön i vår musikvideo. 'I could cream all day, I could cream all day', flinade Beavis eller om det var Butthead. Det var över på 20 sekunder. Men ändå!"
Frosting on the beater - låt för låt
Solar sister (Ken Stringfellow)
"Min dåvarande hustru Kim Warnick (som då spelade bas i The Fastbacks) gillade inte när jag skrev musik hemma. Så jag brukade cykla till vår replokal 40 minuter bort. När jag kom dit en dag för att färdigställa den här låten var Nirvana i lokalen. Av någon orsak hade de ingen egen replokal så vi hade lovat att de fick låna vårt ställe. Det hade jag såklart glömt av och kunde bara slå mig ned på golvet och vänta ut dem. Å andra sidan blev jag den förste utanför Nirvana som fick lyssna på bandet när de repade sig igenom hela Nevermind. Rätt okej dag ändå, ha ha!"
Frosting on the beater - låt för låt
Flavor of the month (Jon Auer)
"Det här borde varit en given singel från albumet men den släpptes aldrig. Jag minns att jag och Ken satt i telefon med vår manager därhemma (tror vi var på turné i Sverige vid tillfället) och bönade och bad för att detta skulle bli en singel. Men så blev det inte. Skivbolaget sade nej. Trist."
Frosting on the beater - låt för låt
Love letter boxes (Ken Stringfellow)
"När vi turnerade 1994 pågick den där spektakulära biljakten efter OJ Simpson hemma i USA, och plötsligt kändes texten till den här låten som rena profetian. 'Something 'bout the history of the juice. Beautiful one don't read too much into clues. Please shake the hand of the velvet glove. Whose fingerprints glow in the dark and reveal crimes both brave and strange.' Det fanns väl inget modigt med det OJ Simpson fälldes för, men den som minns mordfallet ser att det finns en del tydliga paralleller i texten."
Frosting on the beater - låt för låt
Definite door (Jon Auer)
"En av singlarna från albumet som Courtney Love 'blindtestade' i Melody Maker eller NME. Hon gillade låten och tyckte att det lät som The Raspberries möter Bachman-Turner Overdrive. Vi fick uppträda med den här live på ett brittiskt tv-program men vi hade bara tre minuter på oss (låten är drygt fyra minuter) så vi avslutade abrupt i ett The Who-liknande utbrott och bara trashade alla våra instrument på scen - utan att säga något till tv-teamet innan, ha ha!"
Frosting on the beater - låt för låt
Burn & shine (Jon Auer)
"När vi turnerade med Teenage Fanclub genom Europa 1993 brukade vi avsluta våra gig med den här låten och publiken gick alltid bananas och rev sönder stället. Mike Musburger trummade som en åttaarmad Shiva-figur och jag svarade med vildsint gitarrspelande. Jag tror det var rätt tufft för Norman Blake och de andra i Teenage Fanclub att kliva upp på scen efter det."
Frosting on the beater - låt för låt
Earlier than expected (Ken Stringfellow)
"Det här är den bästa mixen som vår mixare John Hanlon (Neil Young, Gillian Welch, The Beach Boys, T-Bone Burnett, Howe Gelb, R.E.M...) gjorde innan han fick ett sammanbrott i studion och vi var tvungna att skicka iväg honom. John hade precis lämnat rehabkliniken och var väl inte redo för världen ännu. Han drack kanna efter kanna med kaffe och blev alltmer aggressiv. Om vi försiktigt önskade oss ett lite annat gitarrljud, kunde John resa sig upp och säga 'om ni är sådana genier KAN NI VÄL MIXA ER JÄVLA PLATTA SJÄLVA!' Men just den här låten fick han till väldigt bra."
Frosting on the beater - låt för låt
20 questions (Jon Auer)
"Detta var första sången som Dave Fox spelade bas med oss i studion. Efter att Arthur 'Rick' Roberts hoppat av brukade jag eller Ken lägga de basslingor som behövdes, men när Dave kom in blev det ett helt annat tryck i musiken – och i samma stund formades det som kom att bli Posies bästa line up genom tiderna."
Frosting on the beater - låt för låt
When mute tongues can speak (Ken Stringfellow)
"Vår duktige producent Don Flemings (Alice Cooper, Sonic Youth, Teenage Fanclub, Dinosaur Jr, m.fl) uppgift var rent musikmässig, inte alls teknisk. Men då och då när han hade rökt på hände det att han ville 'smutsa ner händerna' vid mixerbordet. Som på den här låten. Tyvärr visste Don inte vad han gjorde när han mixade upp min leadsång så ljust att man kan höra min tandställning rassla i breaket innan solot. Vår riktiga mixare Dave Bianco gjorde vad han kunde för att återställa ljudet. Det finns förresten en liknande historia om Don Fleming när han oombedd körde Teenage Fanclubs hela mastertejp till Bandwagonesque genom en ålderstigen equalizer och höll på att förstöra alla låtarna. Men det tar vi en annan gång, ha ha!"
Frosting on the beater - låt för låt
Lights out (Jon Auer)
"Detta är den mest udda låten på skivan. Jag minns att Mike Musburger och jag satte oss på varsin pianostol i studion. Sedan riktade vi mikrofonerna mot benen och började trumma med händerna på låren för att få till ett skönt ljud. Vi tyckte det svängde rätt bra när producenten Don Fleming kom in och frågade vad vi gjorde. Han bara tittade på oss och sade 'sluta'. Så det gjorde vi. Säkert lika bra."
Frosting on the beater - låt för låt
How she lied by living (Ken Stringfellow)
"När jag skrev låten, som blev den sista vi spelade in för albumet, hade vi precis hittat en ny replokal betydligt närmare min lägenhet. Jag minns att Nirvana brukade låna den här lokalen också, bland annat för att repa inför deras spelning på Reading som kom att bli legendarisk. Även Hole hade en replokal i samma hus. Det var här som jag träffade Alex Chilton första gången och började spela med hans Big Star, och det var också här som jag fick beskedet i april 1994 om att det hade påträffats en kropp i Kurt Cobains hus."
Frosting on the beater - låt för låt
Coming right along (Jon Auer)
"Vi fick aldrig bandversionen på den här låten att funka så till slut valde vi att behålla min enkla demo men lät Ken sjunga. Detta kan nog också vara den låt som gett oss mest pengar genom åren. Den hörs både i filmen The Basketball diaries (På driven i New York) från 1995 med Leonardo DiCaprio och Mark Wahlberg, och i den rätt nya tv-serien The Following med Kevin Bacon. Det är en rätt annorlunda Posies-sång som avslutar plattan.
