Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

festivalkroCC88nika.jpg

Swedish House Mafia vaskar historien om sig själva

Supertrions comeback bekräftar att house blivit nostalgimusik, konstaterar GP:s Johan Lindqvist.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det roliga med EDM och housescenen var, bortsett från den uppenbara festen, att man omformulerade förutsättningarna för popmusiken. Hur den kunde låta, vad som funkade på listorna, vem som fick bli superstjärna och vilka som hade förmågan att fylla de allra största arenorna. Det var om inte annat oerhört underhållande att se hur kränkta många rockmänniskor rasade över att "de stod på scen med bara en dator."

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Utan Swedish House Mafia hade den revolutionen sett helt annorlunda ut, kanske hade den inte ens hänt.

Men alla revolutioner mattas och drabbas av motreaktioner. Även dj-eliten och deras fans blir äldre. En alldeles så stabil backslick tunnas ut och också en champagnedopad, untz-untz-untz-vevande högerarm blir så småningom trött och vill gå hem och lägga sig.

LÄS MER: Festen är över - det är dags att stänga igen Summerburst

Till slut skulle förstås också housevågen förvandlas till skvalpande nostalgi. Det var oundvikligt. Nu när Swedish House Mafia gör comeback, inte speciellt lång tid efter att de "slutade", är vi där. Och det är ok. Det var ofrånkomligt och jag är övertygad om att det kommer att bli ett häftigt spektakel av alltihop.

Jag kan ändå känna att det samtidigt är lite sorgligt. Swedish House Mafia satte en snygg punkt när de för fem år sedan förklarade att de var färdiga. De hade gjort avtryck som få andra och valde att kliva av tidigt, innan det sluttande planet kom alltför nära. Det var både smart och stiligt.

Genom att nu göra en tämligen rask comeback vaskar Axwell, Sebastian Ingrosso och Steve Angello historien om sig själva. Och det är synd.

Men okej, nu kan SHM köra sin grej hur många varv som helst. De har skaffat sig frikort till nostalgitåget och kan sluta och börja om igen och fortsätta turnera till dess att de ursprungliga fansen får sällskap av både barn och barnbarn. Och precis som många andra nostalgiakter tycks de inte överdrivet intresserade av att släppa ny musik.

Det kan trots det bli bra, det kan bli kul, men det blir något annat. Vi kommer att kunna säga att det är fint att de håller på. Men sin position på toppen av världen får Swedish House Mafia aldrig någonsin tillbaka.

Mest läst