Få saker är så ångestladdade som standup. De flesta behöver inte ens föreställa sig själva framför micken för att få högt blodtryck och känna ilningar av skam längs käkbenen – det räcker att se någon annan där. Somliga av oss är beredda att skratta artigt åt det mesta vi tvingas genomlida bara för att slippa se en totalt främmande människa "bomba" framför andra totalt främmande människor och därmed riskera att försätta oss alla i en pinsam situation, så tanken på en tolvåring framför en standup-publik? Låt oss bara säga att Jenny Jägerfeldts Comedy Queen i vissa aspekter förvandlas till mer skräck än humor för vissa, lite känsligare läsare.
LÄS MER:Saga om sorg som inte lyfter
Men det är samtidigt ett berättande genidrag av Jenny Jägerfeld. Sasha Rein, bokens protagonist, är moderlös, eftersom Sashas mamma har tagit livet av sig. Den bottenlösa sorg Sasha vägrar hantera får ett slags parallellt ångestutlopp i hennes nya livsmål – att få människor att skratta. Humorn blir på sitt sätt en konfliktyta som utöver gapflabb även leder till slagsmål med en riktigt taskig klasskompis och ett par – även för en vuxen läsare – helt osannolikt pinsamma situationer. Ett slags garvets Fight Club, för en tolvåring i sorg.
Det är livsviktigt att Sasha lyckas med sitt mål att bli Comedy Queen, eftersom hennes mammas förmåga att vara ledsen och därmed göra andra ledsna slutade med döden. Sasha måste leva, för sin egen skull och för sin pappas och sättet att nå dit är att på alla tänkbara sätt vara så olik sin mamma som möjligt. I humorn har hon inte bara det verktyg hon tror ska ta henne dit hon vill, utan även den ventil hon i slutändan behöver för att komma betydligt längre än så.
LÄS MER:Lyssna på barnen
I en något apart scen dyker dessutom komikern Henrik (Schyffert, I presume?) upp och påpekar att all stor humor bottnar i mörker. En klyscha, förvisso, men som så många sådana också sann. Det är också en princip som i alla fall Jenny Jägerfeld tillämpar med den äran och som fungerar nästan lika bra åt andra hållet. För den som inte hulkgråter genom skratten åt och med hennes porslinskört självsäkra Sasha, torde ha ett hjärta av sten.
