Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Stort drama i svart titthål

Dramatenguldet är borta. Ur askan på stora scenen reser sig Snöfrid, Ylva Oglands alter ego. Alla som går förbi Bonniers konsthall i Stockholm kan se hennes dans. Den som går in kan ana hur hon smakar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Drycken Snöfrid är stark, berättar Ylva Ogland. Hon erbjuder några droppar, men vid frukostbordet i hennes lägenhet känns Snöfridsvodkan lite för dansk lite för tidigt. Snöfrid som dryck består av champagne destillerad till sprit.

På Bonniers konsthall finns just nu en vacker destillationsanläggning gjord i koppar.

-Utomlands har man fått smaka, säger Ylva Ogland, men det svenska spritreglementet är strängare.

I fjol ställde hon ut sina målningar hemma i lägenheten och sig själv och maken i gallerilokalen. Även tidigare har hon utgått från sig själv i ett konstnärskap som hela tiden sprängt det konventionella konstrummet.

Hennes alter ego, Snöfrid, har vid det här laget blivit avsmakad både i New York och i Athen. Ylva Ogland har målat och destillerat henne, givit henne olika fysiska skepnader, alltid kopplade till vad hon kallar Oraklet, speglarna Snöfrid lever bakom.

-Jag försöker få kontakt med en annan dimension, en annan sida av verkligheten.

Andlig gestalt

Om surrealisterna och Lewis Carroll med sin "Alice i Spegellandet" i första hand vänder sig till det undermedvetna talar Ogland om sin Snöfrid som en andlig gestalt, om än i fysisk skepnad.

I nya "Snöfrid och den seende platsen" har hon gjort ett verk som samlar de olika beståndsdelarna i hennes konstnärskap. I Bonniers konsthalls och Dramatens gemensamma och internationella höstutställning "Scenväxlingar" blir Snöfrid marionettdocka, för första gången tredimensionell och levande.

-Tidigare har hon kommit fram som en bild, som ett tvådimensionellt minne, nu är hon docka, både levande och död.

En stege med räcke står lutad mot konsthallens fasad. Den skulle kunna stå där för ett pågående arbete men är i själva verket en dygnetruntöppen gratisentré till ett konstverk.

Bara den som tar sig tid att kliva upp upptäcker ett svart titthål i den täckta glasfasaden. Som en förstorad pupill leder det in till en suggestiv filmvisning: marionettdockan Snöfrid, inte helt olik de sjungande robotarna i Björk-videon "All is love", dansar sin födsel och död på Dramatens stora scen.

Utbränd och askgrå

Teatersalongen och scenen är utbrända och askgrå i ett verk som på sätt och vis är en dekonstruktion av själva teatern.

-Min bild av Dramaten var som en stenstod som stått där i 200 år, men den byggdes i början av 1900-talet med en nationalromantisk idé om att samtidigt bygga nationen. Jag var tvungen att kritisera den illusionen och gå tillbaka till kärnan, till vad teater egentligen är, säger Ylva Ogland.

Men berättelsen ter sig helt olika beroende på varifrån man betraktar den. Den som sedan löser entré och går in i konsthallen får bland annat se en helt annan Snöfrid. Den gestalt som nyss var så levande och dansant på scenen hänger nu fryst och stilla i en scenografi som även den fått helt nya proportioner.

-Då bryts illusionen, man fattar att det hänt på riktigt, man får se hur hon ser ut.

Utställningen (29 september till 9 januari) är ett samarbete mellan Bonniers konsthall och Dramaten. Den samlar konstnärer som på olika sätt intresserar sig för teater. På Dramaten ges flera seminarier och performanceföreställningar, däribland Pablo Bronsteins "Berömda dödsfall ur den europeiska litteraturen".

På Bonniers konsthall visas verk av internationellt erkända konstnärer som Miriam Bäckström, Keren Cytter, Markus Schinwald, Sriwhana Spong med flera.

Mest läst