Professorn i kriminologi inleder med ett brandtal om människors rätt att få arbeta. Han är 70 år och less på att åldern ska avgöra när man ska sluta jobba. För Jerzy Sarnecki är arbete en viktig del av meningen med livet och han berättar om barndomens scoutkår vars bärande idé var att arbete är ett privilegium. När någon behövde bestraffas var det just jobbet och aktiviteterna man tvingades avstå, inte bekvämligheter eller mat.
Sarneckis föräldrar överlevde förintelsen, vilket förstås påverkat familjen på olika sätt hela livet. Han var tio år när han började förstå, men det dröjde ytterligare 50 år innan han vågade fråga sina föräldrar om det svåra. Vi får höra delar av den viktiga historien och även om hur familjen tvingades lämna sitt hemland Polen när Jerzy precis blivit vuxen.
Nytt land och nytt språk - då är det en utmaning att också vara dyslektiker. Han avslöjar att det är en enorm utmaning att läsa det manus vi lyssnar till, men jag kan rapportera att det gick alldeles utmärkt. Dessutom avslutade han med en intressant diskussion kring brottslighet och polisarbete.
