Sommar 8/7: Hédi Fried

ANNONS
|

Det finns en återkommande missuppfattning att viktiga ämnen automatiskt resulterar i bra och starkt material. I Hédi Frieds Sommarprogram tas inget sådant för givet. Trots att ämnet är något så monumentalt som Förintelsen. För Hédi Fried vet att inget går att ta för givet.

Hon berättar på ett sätt som får händelserna att kännas nästan obehagligt närliggande. Hur hon och andra judar i Rumänien får rättighet efter rättighet tagna ifrån sig, samtidigt som de själva försöker normalisera situationen och fortsätta med livet. En slags hoppfull, kanske naiv, tro på att människor trots allt inte kan vara så onda.

ANNONS

Hédi Fried har en självklarhet i rösten när hon berättar om hur barndomen slits ur hennes händer. Det låter som om det hände i går. I berättartonen finns också en tyngd som vittnar om den upplevelse som få genomlevt och ingen människa skall behöva vara med om.

Hédi Fried behöver inga stora gester eller utbrott. Det räcker med ett sorgset konstaterande och i det vinner hennes berättelse en oerhörd kraft. Detta samtidigt som musiken vävs in och ut i historien, kommenterar och lyfter den. Det finns inte tid för utfyllnad. Allt är avgörande och viktigt. Något som känns extra påtagligt i en tid då en viss kulturell trötthet råder kring saker som har med Förintelsen att göra.

Förhoppningen är att folk som känner så lyssnar på programmet och minns varför vi ska minnas.

Sista meningen: “I år vid 90 års ålder kunde jag ta slutgiltligt avsked och ännu en gång tända ett ljus för mina unga föräldrar, min 45 åriga mor och min 49 åriga far.”

Musik: Klassiskt, opera och judiskt. Tjajkovskij, Händel och Schubert samsas med Ilse Weber och Nizza Thobi.

ANNONS

Morgondagens värd: Arash “Ash" Pournouri, manager

ANNONS