Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Som en modern Du sköna nya värld

Mats Kolmisoppi tycker att Lyra Kolis framtidsdystopi Allting växer liknar Aldous Huxleys klassiker.

Lyra Koli

Allting växer

Modernista

2018 är de dystopiska framtidsskildringarnas år. Ina Rosvall skrev i sin debutroman ”Harungen” om en säregen version av artificiell intelligens, Balsam Karam skildrade deporterade utkantsmänniskor i ”Händelsehorisonten”, och Maja Lundgrens ”Den skenande planeten” tog vid efter att fjärde världskriget nyss hade avslutats. Det är böcker med stor tilltro till fiktionen som med symbolism och litterära fantasier skildrar en hotande framtid. Och åtminstone jag jublar för att samtidslitteraturen på så vis vidgar sina gränser. Glädjande är också att Lyra Koli (tidigare Lyra Ekström Lindbäck) nu sällar sig till skaran med romanen Allting växer.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Klimatkollapsen är ett överspelat faktum. Det har gått lång tid sedan golfströmmen stannade upp och stora delar av världen blev obeboelig. Nu trängs mänskligheten samman i högteknologiska klimatzoner styrda av FN. Till och med döden har betvingats eftersom alla fryses ned efter insomnandet, i hopp om att en dag kunna väckas till liv igen.

Lyra Kolis framtid bär stora likheter med Aldous Huxleys Du sköna nya värld, men bor också granne med Margaret Atwoods verkligheter, inte minst när det gäller synen på djur och genetiska experiment.

Livet i klimatbubblan är behagligt och befolkningen har befriats från utslitande arbeten. Ett överflöd av konstnärer, journalister och människor med kreativa yrken äter intrikata maträtter som ”märgbar med physsalissmak” när de inte drar på sig sensordräkter för att träffa vänner, ha sex eller demonstrera för behjärtansvärda ändamål i den virtuella verkligheten.

Men det finns ett problem i paradiset. Av någon anledning drabbas unga människor av psykiska lidanden. De sjukskrivs i en oroväckande takt.

Berättelsens huvudperson Jossi kan trots VR-terapi inte skaka av sig känslan av existentiell tomhet. Hon längtar efter ett liv i samklang med naturen och drömmer sig tillbaka till sina anfäders Skandinavien med röda stugor och visor av Evert Taube. Snart blir hon medlem i Organisationen, som propagerar för naturens hämnd på människan.

Det är frågan om vad som utgör det naturliga livet som är huvudsaken i Kolis intensivt grubblande idéroman. Till en början tycks boken vara ett rasande angrepp på den teknikberoende människan, hon som har betvingat och ödelagt världen, men med stor skicklighet ruckar snart författaren på den enkla uppdelningen mellan autenticitet och förkonstling.

Steg för steg förvandlas ”Allting växer” till ett ironiskt angrepp på den överdrivna tilltron till Naturen. I sin längtan bort från civilisationen förvandlas Jossi och Organisationen snart till ekoterrorister som utför fruktansvärda experiment på både djur och sig själva. De blir en dödssekt minst lika förkonstlad som samhället de motsätter sig och Lyra Koli följer sekten hela vägen till det gastkramande slutet.

Det här är smart, mörk och infallsrik litteratur som med självklarhet vänder sig till fantasin för att ställa stora och svåra frågor. Fram för fler dystopier!

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.