Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

u2DHuZ-EODMC06ZomBqQ2A8sBFQ.jpg
Intellektuell sosse. Anders Nilssons debutroman är en idéhistorisk essä förklädd till detektivroman med färg av 30-talet. Bild: Björn Giesenbauer

Socialdemokratisk filosofi i skönlitterär dräkt

Björn Gunnarsson har läst Anders Nilssons postuma skönlitterära debut.

När socialdemokraten Anders Nilsson avled i början av april stod vördsamma minnesrunor både på partiets och LO:s hemsidor. Hans gärning som ombudsman och stadssekreterare i Göteborgs kommunstyrelse uppmärksammades. Men också hans debattböcker, skrivna tillsammans med Örjan Nyström, exempelvis Reformismens möjligheter från 2008 och Jämlikhetsnormen från 2012. De senaste debattböckerna har handlat om flyktingkrisen, högerpopulismen och den svenska modellen. Det gör också, på omvägar, Nilssons enda skönlitterära bok, kallad Den fria illviljan och utgiven postumt.

LÄS MER: Anders Nilsson in memoriam

På omslaget kallas den korta romanen ”akademisk thriller”. Men den är snarare en idéhistorisk och politisk essä klädd i skönlitterärt omslag. Romanen utspelar sig huvudsakligen i Lund på 1930-talet. I centrum står en orientalist, expert på forniranska religioner. Kring honom samlas en skara Lundaakademiker, som i spirituella diskussioner över snapsar och smörgåsbord får representera 30-talets idépolitiska kamp. Det handlar förstås mest om antisemitism och den gryende nazismen i Tyskland, men Nilssons romanfigurer reflekterar också mer allmänt moralfilosofiskt om människans natur, religionens uppgift, godhet och ondska, samt om politikens rätta utformning.

Förkortat går tankekedjan ut på att Nietzsches tolkning av zoroastrismen, grunden för nazismens viljekult och dess villfarelser om den övermänskliga ariska rasens våldspotential, bygger på fatala missförstånd. I själva verket var Zarathustras budskap ett jämkande mellan behovet av ordning och trygghet, och behovet av frihet. Den store persiske religionsstiftaren var med andra ord en god socialdemokrat.

Anders Nilsson lyckas med sin stil skapa en perfekt tidsfärg, det är svårt att inte tro att boken är skriven på 30-talet. Gestaltningen är inte överdrivet utvecklad, men det är som sagt som filosofisk och idépolitisk skiss som boken fascinerar och väcker eftertankar. Anders Nilsson var något i nutiden så ovanligt som en intellektuell sosse, och som sådan bör han ihågkommas.

S_E5Ox6pXXXrTW4qh7ZrmKQY9m8.png

Film

Anders Nilsson

Den fria illviljan

Korpen

Mest läst