Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Omslag till serieromanen Sadbøi, av konstnären Berliac.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Snygg serieroman om ensamkommande flyktingbarn

Johannes Björk läser en serieroman om en försökskanin i en välmenande flyktingpolitik som berövar barnet allt handlingsutrymme.

Kan kriminalitet vara konst? Den till synes provokativa frågan inleder den argentiske författaren Berliacs grafiska roman Sadbøi. En fråga som egentligen inte är så svår att besvara. Mycket av vad som en gång var konst blev under olika diktaturer kriminellt. Och kriminella människor och utsagor blev genom till exempel Lars Noréns pjäs 7:3 konst (och i Malexander återigen kriminella).

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kännetecknande för dessa exempel är att de antingen inskärpte eller utvidgade konstens gränser. När Berliac utforskar förhållandet är insatserna inte lika höga. Och utfallen inte heller lika allvarliga. Vi rör oss inom fiktionens trygga ramar. Det betyder nu inte att de frågor romanen ställer saknar betydelse.

Berliacs berättelse utspelar sig i en nära förestående framtid och drivs framåt av det ensamkommande flyktingbarnet Sadbøi, ett slags försökskanin för en integrationspolitik som är välmenande men samtidigt berövar barnet allt handlingsutrymme. I både inkännande och uttrycksfulla bilder i japansk gekiga-tradition, ett slags stiliserad och expressiv realism, får vi följa Sadbøi genom denna politikens existentiella rävsax.

Med särskild klangbotten i traumatiska erfarenheter, saknaden efter modern och anknytningsproblem genomdriver Sadbøi en rad våldsamma utbrytningsförsök som leder till en rad brutala infånganden i sociala instanser - fosterfamilj, slutet ungdomsboende och fängelse - innan berättelsen i en raffinerad upplösning riktar konstens förlösande punktbelysning mot det kriminella livet.

Sadbøi är en välskriven anti-utvecklingsroman. Och i linje med den existentialism som genomsyrar den är det själva valet, i det här fallet valet av kriminalitet, snarare än dess konsekvenser, som skänker Sadbøi frihet.

Samtidigt finns det något i just det välskrivna och raffinerade som stör mig, eftersom det inte riktigt svarar mot det traumatiska och kaosartade liv som gestaltas. Det blir liksom lite för snyggt. Inga gränser utmanas: konsten lägger så att säga locket på den kriminella impulsen.

Film

Berliac

Sadbøi

Översättning: Karolina Stenström

Lystring förlag

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.