Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

collage-elin.jpg

Slutet gör att allt är förlåtet

Vem är det egentligen som skriver? Jenny Jägerfelds nya roman är en smart lek med läsarens läsning.

Roman

Jenny Jägerfeld

Blixtra, spraka, blända!

Natur och Kultur

Vad får man göra i litteraturens namn? Vad måste man skriva för att kalla det sitt eget? I vilken utsträckning kan en författare använda – och manipulera – sin omvärld med hänvisning till den konstnärliga friheten?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sådana frågor väller fram ur Jenny Jägerfelds roman Blixtra, spraka, blända! Särskilt förtätas och kompliceras de mot slutet, i själva upplösningen av denna rappa och bitvis krumbuktande textmassa på drygt 500 sidor. Det är en ovanlig och ojämn läsupplevelse, där slutet både rycker mattan under fötterna på läsaren och ställer saker till rätta.

Svåra utmaningar

Första tredjedelen av romanen är pratig och lider av svåra autenticitetsutmaningar. Tempot är uppdrivet, språket för tankarna till ungdomsroman, fyndigt på gränsen till hejigt. Huvudpersonen, det augustprisade, litterära stjärnskottet Penny Löwe som skapat skandaler på röda mattan, knarkat, mediaexponerats när hon haft sex (”geriatrikererotik”) med en skrynklig akademiledamot och sedan drabbats av rejäl skrivkramp, har problem med trovärdigheten. Det finns i romanen som ett tomrum kring hennes nyss så framgångsrika skrivande. Dessutom är hedonismen som präglar romaninledningens förbrännande månader i London obehagliga men inte särskilt engagerande. Texten saknar länge en sådan kvalitet att det, med tanke på att den är skriven i första person, går att tänka sig skulle rendera någon rollen som ett allmänt igenkänt litterärt enfant terrible (överhuvudtaget är ett sådant ganska svårt att föreställa sig i dagens litterära Sverige).

Allt förlåtet

Sedan händer något, Penny Löwe kommer hem till Sverige, den komplicerade relationen till pappa b-skådisen gör sig påmind, och handlingen får, parallellt med att språket intensifieras, långsamt ett djup som inledningen helt saknat. Då förlåter jag författaren den där första tredjedelen och snart förlåter jag henne allt.

Jagerfeld_Blixtra.jpg
JennyJagerfeld_Henric_Lindsten.jpg
Mest läst