Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Läkaren Fikru Maru, journalisten Dawit Isaak och förläggaren Gui Minhai är alla svenskar som sitter fängslade utomlands. Bild: TT

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Skyddet är svagt också i Sverige

    En fri press, yttrandefrihet och rättssäkerhet är demokratins hörnpelare men runt om i Europa kringskärs nu pressfriheten. Ulrika Knutson varnar för att skyddet är svagt också i Sverige.

    Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

    Idag den 3 maj firas pressfrihetens dag. Någon anledning att slå oss för bröstet finns inte, trots att Sverige är näst bäst på pressfrihet i världen, tätt efter Norge. Det ska vi vara tacksamma över. Men eftersom det mörknar för pressfriheten över hela världen så drabbas även vi.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Yttrandefrihet och pressfrihet är ingen lokal fråga längre, den är internationell. Om diktaturer och länder i krig hindrar pressen från att göra sitt jobb, rentav använder journalister som måltavla, då angår det hela världen.

    LÄS MER: Otäckt och oumbärligt om de kidnappade Kinasvenskarna

    Globalisering och migration ökar trycket på de nationella regeringarna att försvara yttrandefriheten. I Sverige har vi flera skrämmande exempel. Förläggaren Gui Minhai är svensk medborgare under regimens förtryck i Kina. Gui Minhai har förföljts för sin bokutgivning från Hongkong, han har pressats till falska bekännelser i tv, hans anhöriga utsätts för hot. Den kinesiska regimen slår allt hårdare mot oliktänkande och räknar kallt med att ett litet land som Sverige inte har diplomatiska muskler nog att sätta emot.

    Skarpa yttrandefrihetsfall är också den svenske läkaren Fikru Maru, fängslad i Etiopien, och forskaren Ahmadreza Djalali, dödsdömd i Iran, med svensk anknytning. Journalisten och svenske medborgaren Dawit Isaak är fortfarande fånge i Eritrea – nu på artonde året.

    Utvecklingen för pressfriheten i Europa går åt fel håll, enligt Reportrar utan gränsers index. Korruption och våld och hot mot journalister hör nära samman. Malta och Slovakien, som båda haft uppmärksammade mord på journalister det senaste året, rasar i pressfrihetsrankingen. Det gör även Ryssland, Turkiet, Tjeckien och Serbien.

    En fri press, yttrandefrihet, mötesfrihet och rättssäkerhet är nödvändiga för en fullvärdig demokrati. Allmänna val räcker inte. I många europeiska länder som vill kalla sig demokratier krymper man systematiskt dessa rättigheter. Man häpnar över hur fort det har gått att slå mot domstolarna, pressen och public service, i till exemel Polen.

    Också Sverige påverkas

    Men sådant händer ju inte oss... Nej, risken för en antidemokratisk kupp är knappast akut i Sverige. Men hur starkt skydd har egentligen demokrati och pressfrihet? Skyddet är ganska svagt visar det sig. Det passar bra för vackert väder, men börjar det storma och regna står vi utan paraply. Det gäller både rättsväsendet och det fria ordet, särskilt public service-media. En fråga som borde diskuteras mycket mer!

    Public service-företagen kan strypas över en natt, om en enkel majoritet i riksdagen beslutar så. Det borde krävas åtminstone 2/3 majoritet. På samma sätt kan riksdagen efter ett enda val snabbt tillsätta en majoritet av ledamöterna i Förvaltningsstiftelsen, som i sin tur tillätter styrelserna i SVT, SR och UR. Miljöpartisten Niklas Malmberg har föreslagit att riksdagen bara borde få byta ut en tredjedel av ledamöterna åt gången, för att på så vis få in lite hälsosam tröghet i systemet. Knappast ett kontroversiellt förslag, tycker man.

    LÄS MER: Journalistiken i gungning efter krisiga år

    Till sist; det största hotet mot pressfriheten i väst är ekonomiskt och strukturellt. Den redaktionella bruksdöden fortsätter, och det öppna samtalet hotas av fejkade nyheter och dålig källkontroll. Pressfriheten är alltid villkorad.