Dubbeltänk. Nej, jag kan inte hitta något bättre ord än George Orwells dystopiska term från romanen 1984 för att beskriva upptakten till den här julen. Alltså förmågan att kunna omfamna två motstridiga trossatser samtidigt, att acceptera att båda är riktiga och att kunna ljuga medvetet och ändå vara helt övertygad om att man talar sanning.
Detta dubbeltänk var vanligt i öststatsdiktaturerna under kommunismen. Människor, på alla nivåer i samhället, lärde sig att splittra sitt medvetande i två oförenliga delar, en utopisk som upprätthöll den offentliga sanningen, och en realistisk som såg alla sprickorna och problemen. Under flera decennier klarade folk av att leva med denna kognitiva dissonans, detta enorma självbedrägeri – sen kraschade allt.
LÄS MER:Så botar du din höstångest – börja julfirandet i oktober
Nu är vi också där.
Redan för en månad sen spådde bedömarna att julhandeln kommer att slå alla rekord. Med största sannolikhet siktar svenska julfirare på att shoppa för över sjuttio miljarder kronor. Likt sockerstinna treåringar rusar landets konsumenter genom tillvaron med en enda tanke i huvudet: mer, mer, mer.
Och för en vecka sen klubbade riksdagen igenom Moderaternas och Kristdemokraternas budget med avskaffad flygskatt och satsningar på privat konsumtion.
Allt detta samtidigt som ingen vettig människa längre förnekar klimatkrisens apokalyptiska karaktär. Alla, såväl till höger som vänster, är överens om att fossilekonomin och tillväxthysterin är ett problem, ja, till och med ett hot mot vår överlevnad som art.
Detta är inget annat än en intellektuell härdsmälta, värdig en gammal sovjetisk politruk. Framåt med ett brett leende mot undergången.
Ja, det är lätt att raljera och moralisera över dagens situation, men jag ska bespara er den typen av självgodhet. Jag är nämligen inte bättre själv. Tvärtom. Likt i stort sett alla andra är jag insnärjd i konsumtionskulturens nät. Jag lyder också under dess järnhårda lag: Jag shoppar alltså är jag.
Ja, sådan är vår belägenhet. Vi har skapat ett samhälle som kräver konsumtion, inte bara för tillväxten och stabiliteten, utan även för vårt existentiella välbefinnande. Våra liv definieras nästan uteslutande av de prylar, tjänster och upplevelser vi köper på marknaden. Därav splittringen av våra psyken.
LÄS MER:Vart tog barndomens jular vägen?
Det är också därför nästan alla ”innovativa” lösningar på klimatkrisen handlar om att byta en typ av konsumtion mot en annan; som att ta tåget istället för flyget på semestern, eller att köpa en begagnad skjorta istället för en ny.
Så vad göra?
Jag tror att svaret är lika enkelt som oroande: Ingenting.
Konsumtionssamhällets verkliga dissidenter väljer inte mellan tåget och flyget eller mellan den begagnade och den nya skjortan. Nej, hen ligger på soffan, stirrar i taket och låter timmarna gå. Ska vi klara klimatkrisen måste vi lära oss att slöa, slappa och såsa.
Jag vet, det är inte lätt, jag är själv ett offer för konsumtionens lockelser.
Men finns det något annat val?
