Det är så mycket som kan gå fel på bio som inte handlar om själva filmen. Man kan hamna bredvid mobilknarkande tonåringar, bakom en basketspelare, i en salong med livekommentatorer – man kan till och med komma dit med fel sällskap (längesen nu). När jag läste filmvetenskap lärde vi oss att anteckna i mörker, äta godis ljudlöst och sova med öppna ögon, men aldrig hur man står ut med en biopublik. Det är onekligen en brist i utbildningen.
Detta är nu inget problem i den fullsatta salongen på Göta som ska se The Square. Publiken är förväntansfull men mycket väluppfostrad och suger på sin höjd lite diskret på en halstablett. Själv dricker jag kaffe i små och tysta klunkar. Kanske påminner vi om de paralyserade middagsgästerna i den redan berömda apscenen som vi snart ska se.
Släpp in apmannen här så får vi se vad som händer. Den ovanligt personliga biovärden lättar upp stämningen med en längre påa och berättar att hon inte själv sett filmen men hört både bra och dåligt från biobesökare på väg ut. Det är bra; trevligt prat utan att säga så mycket egentligen.
Synd bara att SF Bio redan har skrivit oss på näsan. Vi som är här ska se en ”utmärkt film”. Det står på biljetten och för säkerhets skull matas vi också med budskapet i reklam innan filmen börjar. Vad är det för trams? Och vad är ”utmärkt”?
”Med vår märkpenna vill vi göra det enklare att hitta filmer som får dig att känna, tänka och förundras”, förklarar SF på sin hemsida. I bioannonserna i tidningen kör man en kortare slogan: ”Film som stannar kvar längre.”
Jaha, man vill dumförklara sin publik. Men så hjälpsamt. Jag funderar på att ställa mig upp och fråga hur många som ska se Ruben Östlunds film för att SF kallar den utmärkt. Eller springa till en annan biograf och fråga biobesökare som satsar på Tom Cruise i American made varför de valt att se en film som inte väcker känslor och tankar. Vill ni inte se en film som STANNAR KVAR LÄNGRE? Det gör Tulpanfeber och Hemma i Hampstead. Bara så att ni vet.
Informera gärna om nödvändigheter som genre, åldersgräns och speltid, skylta med hyllningar och betyg från kritiker, låt personalen välja sina favoritfilmer – men tala inte om vad en film ska betyda för sin publik.
Jag tycker att nya Twin Peaks är en utmärkt tv-serie. Det gör sannerligen inte alla jag känner (egentligen bara min bror) och jag tror att märkpennan hade tvekat och nekat. Serien är definitivt tillräckligt smal, men troligtvis för mycket av allt. Å andra sidan kan jag lova att man känner, tänker och förundras. Men det gäller även 80-talsklassikern Dirty dancing som jag såg mer än en gång på bio när den kom. Och som den har stannat kvar, kanske mer än någon annan film. Ändå misstänker jag att den inte hade klarat ett märktest.
För övrigt anser jag att nya Idoljuryn i TV4 är utmärkt, särskilt den värmespridande nykomlingen Alexander Kronlund som får hela gänget att lyfta. Kvartetten är nu en väldigt bra mix som det heter på kvällstidningsspråk. För väl att man har en egen märkpenna.
