Thure Lindhardt är en dansk skådespelare, vilket gör mig aningen nervös på förhand. Jag menar, har ni försökt se Bron utan text? Gör inte det.
Mannen bakom Saga Noréns kollega och älskare Henrik Sabroe inser dock problemet och anstränger sig mycket för att göra sig förstådd; det är svenska på danska och en fin nordisk blandning. Jag märker att det är lättare att förstå om jag blundar (fungerar tyvärr inte på Bron) och det är som att han sitter tätt intill mig och viskar hela sitt program i mitt öra. Med en i det närmaste sensuell röst talar han om tankar kring livet, döden, miljöfrågor, djur och natur, inte sällan med utgångspunkt från den nio månader gamla dottern och hennes framtid. Betraktelsen kring Pepparholmen och djurlivet mellan bro och tunnel är ren poesi.
Lindhardts sommarprat är en föreställning framförd av en begåvad skådespelare och även om det är melankoliskt och i vissa stunder svårtillgängligt är det också vackert och nästan meditativt att lyssna. Jag kan förstå danska, jag är inte rädd.
