Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

by_upload2_2560.jpg

Sci-fi-resa genom skymningslandet

Mänskligheten har tappat all handlingskraft genom uppslukande underhållning och en ny sorts gudar har tagit över världen. Victoria Greve sugs in i Simon Stålenhags ödesmättade panoramor men saknar rollspelens frejdiga gruppdynamik.

Konstbok

Titel: Passagen

Författare och konstnär: Simon Stålenhag

Förlag: Fria Ligan

Om du tror att skärmtid gör dig till en zombie, prova hjälmtid. I konstnären Simon Stålenhags nya bok Passagen har mänskligheten gått in i en sorts dvala. Med hjälmar från företaget Sentre sugs medvetandet upp genom kraftstationer och kopplas ihop och ger liv åt en ny sorts varelser som har börjat kravla över jorden med sina kilometerlånga ben och kabelliknande tentakler.

Våren 1997 reser tonårstjejen Michelle tillsammans med roboten Skip genom Mojaveöknen i en stulen bil med en kanot på taket, på väg mot kusten. Det är den klassiska bilresan genom Kalifornien, men istället för paradis har de välbekanta miljöerna försänkts i ett skymningsljus. Öknen har tagit över, skräpet ligger i drivor i de förfallna sovstäderna och människorna är antingen på flykt eller försänkta i sina hjälmar.

I förlaget Fria Ligans programförklaring på sista sidan i boken står det att vi genom fantastikens skrattspegel kan betrakta och analysera vår egen världs historia och samtid. Passagen skulle i så fall kunna läsas som en övertydlig kritik mot skärmsamhället, eller ännu hellre mot de amerikanska drönarkrigen som sliter sönder städer i mellanöstern men ter sig så abstrakta för många amerikaner. Stålenhag flyttar förödelsen till deras egen kontinent.

Kriget som skulle likna ett datorspel, ett avancerat strategispel till synes utan offer, har ödelagt landet och förvandlat det till öken. På fälten runt vägarna ligger vraken efter militärens stridsskepp. De ser ut som överdimensionerade leksaker: stelt leende badankor med sönderskjutna näbbar, bollar med påmålade ansikten och ögonbryn krökta i ironiska grimaser. Döden har något gulligt över sig. Den är mardrömmen du drömde som barn efter att ha somnat framför en repris av The twilight zone på fyran.

Simon Stålenhag är indietecknaren som skapade en stor fanskara på nätet med sina dystopiska science fiction-skildringar av ett svenskt 1980-tal där det vardagliga nostalgiska medelklasslivet där barn i träningsoveraller leker utanför mexivillor bryter av mot robotar, rymdskepp och dinosaurier. Stålenhags konstnärskap har vuxit upp ur samma mylla som en gång töntstämplade och underskattade svenska rollspel som Mutant och Kult, där även författare som Sara Bergmark Elfgren hämtar stoff.

Är det något jag saknar i Passagen så är det något av rollspelens frejdiga gruppdynamik. Stålenhags värld kusligt ödslig. Andra karaktärer som kan driva berättelsen framåt och ge Michelle motstånd saknas. Mänskliga relationer. I berättelsens nutid anas en skugga av en annan människa som smyger närmare, men som aldrig bryter in i handlingen. Bara i det förflutnas dis finns föräldrar och en förlorad kärlek.

Med Passagen, som finansierades av en gräsrotskampanj som drog in över 3 miljoner kronor och nu ska filmatiseras i Hollywood, tar Simon Stålenhag ett definitivt kliv ut i rampljuset. Att han fått så många hängivna följare är inte konstigt. Bilderna Stålenhag skapar är suggestiva och ödesmättade panoramor att försvinna i. Skymningsljus över en värld som gått under som liknar vår.

Mest läst