Upplevelseindustri. Vargarna på Kolmårdens djurpark var uppfödda med nappflaska och socialiserade enligt en specialutvecklad beteendeteori och utgjorde kärnan i djurparkens upplevelseprodukt Närkontakt Varg innan den dödliga attacken ägde rum.
Upplevelseindustri. Vargarna på Kolmårdens djurpark var uppfödda med nappflaska och socialiserade enligt en specialutvecklad beteendeteori och utgjorde kärnan i djurparkens upplevelseprodukt Närkontakt Varg innan den dödliga attacken ägde rum. Bild: Heiko Junge

Så blev naturen en lekplats

För sex år sedan attackerades en kvinnlig djurskötare av vargarna på Kolmårdens djurpark. Torgny Nordin läser en djuplodande och seriös analys av mekanismerna bakom den tragiska dödsolyckan.

ANNONS

Vi har sett dem till leda. Tabloidtelevisionens alla flåshurtiga reportrar som hojtar rakt in i kameran medan de springande hastar iväg för att snorkla med stingrockor och vänslas med vithajar, simma med späckhuggare och busa med björnar. Det kan tyckas som en lätt krusning på populärkulturens yta, men fenomenet går djupare än så. För naturen har alltmer blivit en lekplats där det vilda tämjs av en omättlig upplevelseindustri som sträcker sig från Robinson-äventyr och massturism till djurparker som förvandlats till eventfabriker.

LÄS MER:Nationalnyckeln lyfter unika varelser till ytan

För i dagarna sex år sedan inträffade en tragisk olycka i Kolmårdens djurpark. Djurskötaren Katarina gick ensam in i hägnet med åtta varghannar och utom synhåll för parkens övriga personal blev hon attackerad och dödligt sårad. De åtta varghannarna var socialiserade djur vilka uppfötts med nappflaska och som styrdes – enligt en i Kolmården specialutvecklad beteendeteori – med machoattityd och repression. Hägnets åtta varghannar utgjorde kärnan i djurparkens så kallade upplevelseprodukt med namnet Närkontakt Varg där besökare kunde följa med in i hägnet och uppleva direktkontakt med vargarna till det facila priset av tusen kronor biljetten.

ANNONS

Dödsolyckan blev synnerligen omskriven, åtminstone inledningsvis. Fast vad den egentligen handlade om verkade osäkert; var det ett brott mot arbetsmiljölagstiftningen och uttryck för försumlighet från företagsledningens sida eller var det måhända djurskötaren själv som på något sätt bidragit till den ödesdigra händelsen? Osökt gick tankarna även till det giriga övermodet i filmerna om Jurassic Park – fanns möjligen en likhet där? Olyckan hamnade och avgjordes småningom i tingsrätten, men det tog år att bli klar med förundersökningen.

Analyserar olyckan

Författaren och journalisten Lars Berge blev, som han själv beskriver det, närmast besatt av historien och beslutade sig att gå till botten med saken. Resultatet är den välskrivna boken Vargattacken vilken på ett djuplodande och seriöst sätt analyserar olyckan och vad som ledde fram till den. Berges bärande fråga är enkel och relevant: hur hamnade den unga kvinnan ensam inne i ett hägn med åtta fullvuxna vargar?

Svaret följer två delvis sammanflätade spår. Det handlar för det första om naiviteten hos Kolmårdens zoologer vilka med emfas försvarar projektet och hela tanken på att nappflaskuppfödda vargungar blir finfina att umgås med även som könsmogna individer. Åsikten delas inte av några andra djurparker i världen och misstänksamheten från svenska universitetszoologer var grundmurad.

För det andra följer författaren en lite mer svårframkomlig idéhistorisk stig. Den är visserligen nödvändig för att sammanhanget ska bli uppenbart, men är mer komplex än vad som antyds i boken. Och när stigarna korsas är det lätt att gå vilse, vilket sker när Fältbiologernas kritik mot resursslöseri och miljöförstöring under sjuttiotalet tas till intäkt för att de också skulle ha banat väg för en rosenskimrande syn på vargen som gosigt kramdjur.

ANNONS

Ingen blixt från klar himmel

Skickligt driver dock Berge tesen att synen på naturen som lekplats och det vilda som principiellt tämjbart blev en hiskelig häxbrygd blandad med Kolmårdens behov av publikknipande attraktioner. Vargarna växte, valparna blev vuxna, och djurparken håvade in sköna slantar från managementguruer och kommunikationsexperter som ordnade ledarskaps- och organisationsevent inne i varghägnet.

LÄS MER:Botanik som saklighetens poesi

Så gick det som det gick. Fast någon blixt från en klar himmel var det nu inte, tvärtom listar Lars Berge mängder med allvarliga incidenter som föregick djurskötaren Katarinas död. Många menar att det var väntat. Strax före jul för två år sedan kom slutligen tingsrättens dom. Djurparkens dåvarande zoologiske chef dömdes för arbetsmiljöbrott, innefattande vållande till annans död. För Kolmårdens experiment med människor och socialiserade vargar var det ett storslaget underkännande. Domen överklagades inte.

ANNONS