”Chewbacca är cool, han har svenska värderingar” Så lyder texten till en av de humoristiska bilder som ges plats i Alla fick hångla mer på Tage Erlanders tid.
Denna fras har alltså fått bestå. Silat igenom en kontrollvägg av redaktörer och korrekturläsare, vänner och bekanta, avancerat fram och fällt sig över publiceringens mållinje. För allmänheten gjorts tillgänglig. ”Chewbacca är cool, han har svenska värderingar”.
LÄS MER:Mer av predikan än satir
Kent Wisti är utbildad präst och konstnär, sedan förra veckan också sommarpratare. Han har framför allt, med hjälp av sociala medier, kommit att bli en av Sveriges mesta lästa satiriker. Idag krävs bara en betydande anhängarskara på Facebook, en internetsida som verkligen aktiverar det vårdslösa i människan, för att förvandla någon till förkunnare. Till en av dem med uppgift att genomlysa samtiden, för oss andra begripliggöra världen.
Småländske prästen Wisti är nu en av dem som begripliggör. Även om det är svårt att hitta mycket insikt i hans senaste verk.
Bestämmer man sig för att anträda denna bok med milt sinne så kan man förbise hur satiren känns något passerad. Tar man en mer hänsynslös väg in i Wistis vardagsbetraktelser så är det lätt att bli frågvis över omsorgen.
Rester från Twitter-maskinen
Delar av bokens innehåll känns som överblivna restprodukter från den stora, malande Twittermaskinen. Som förtunnade versioner av andra, betydligt bättre tankar. Vissa bilder är bara ihåliga. Hur ska man svara mot humor som: ”Nästa år får någon annan än PostNord leverera våren”. Man svarar inte alls, det är som det är.
Wisti insisterar i sitt verk flera gånger på att återvända till den nästan förbrukade symbolen Tage Erlander. Givetvis vill författaren via denna landsfader förklara den längtan efter något annat som har kommit att bli motorn hos alla folkhemsromantiserade rasister. Men tonen är undfallande och nästan lite feg, svider aldrig tillräckligt. Detta gäller Erlander, även analyserna över Sverigedemokraterna och Donald Trump.
LÄS MER:Som en svensk Jordan B Peterson
Bra blir det först när Wisti lämnar rollen som politisk rockprälle och växlar ned i tragedi. Rutan ”Men kan absolut vara full utan att ha kul” är lite rolig, till exempel.
Bokens utformning är omedelbar och öppen, någonting att läsa i väntrummet till tandläkaren eller när du vill tänka bort din feber. Detta är tur. I en mer svårläst form hade Alla fick hångla mer på Tage Erlanders tid blivit ogenomtränglig.
