Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

UKW8fjZ3TLuEvwtbvuNahyNzT_A.jpg
Debuterar i Sommar i P1. Elin Olofsson pratar om flickor, flockar och förmödrar. Bild: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Ren kärlek till Norrlands maffiga matriarkat

Författaren Elin Olofsson målar upp bilder av sina starka kvinnliga släktingar. De som skänkt henne modet att leva, skriva, betvinga sina rädslor.

Vi ser nu dessa kvinnor framför oss, med attribut i händerna, i vågskålar. Var och en av dem för ett ögonblick iklädd rollen som fru Justitia - rättvisans gudinna. Ett oväntat grepp.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Strax innan Lourdes fenomenala låt Liabilty, zoomar Elin Olofsson också in på självtvivel och utanförskap. Viljan att bara få vara fri, inte skriva under på någon gemensam idé eller binda upp sig i ett tydligt "vi" . Istället ofta stå med näsan mot fönsterrutan och titta på folk som verkar höra ihop. Fantisera.

Hennes hyllning till glesbygdens matriarkat är ärlig och innerlig.

Dessutom är det omöjligt att inte älska en författare som a) helt okommenterat inleder med Leonard Cohens låt You want it darker, med refrängen "I'm out of the game!" som en sofistikerad anspelning till kaoset i Svenska Akademien och b) lär oss nya uttryck som "Självsketa är bäst!".

Sommarpratar idag: Marko "Markoolio" Lehtosalo, artist, skådespelare

Mest läst