Har du hunnit vänja dig?
Inte jag.
Gunnar Asplunds rådhustillbyggnad har putsats om. Den har blivit brun. Två nyanser av brunt, om man tittar noga, pelarna och bjälklagsbanden är aningen mörkare. Tidigare var de vita och fälten däremellan solgula och det är som tidningen Ny Tid skrev 1936 då fasaden avtäcktes, ”Färgen är det inget vidare med, det är en intetsägande soppa.”
För så lyder sanningen, att den färg tillbyggnaden nu fått är just precis den färg rådhuset hade när det stod klart. Just precis den färg Asplund själv önskade. Men som kommunfullmäktige så fullkomligt ratade.
”Huset blev hårt kritiserat, kallades ’varuhusarkitektur’, formspråket och färgen ansågs inte alls passa den här typen av byggnad”, säger Johanna Lange som gjort den antikvariska fasadutredningen.
Och redan året därpå, 1937, beordrades därför en ommålning. Men istället för ljusare vänligare gladare valde Asplund en ännu dovare nyans. ”Snusbrun”, enligt Lange. För så ville ju göteborgarna ha det, hävdade han i DN 1936: ”I en så alltigenom grå stadsbild som Göteborgs måste varje klar och ren färg verka revolutionerande. Renhet skär alltid i ögonen, inte minst i Göteborg.”
Hur fel hade han inte. 1952, tolv år efter hans död, målades rådhuset om igen. I rosa. Och sedan, mot slutet av 60-talet, i den gulvita varianten. Som åtminstone jag saknar redan.
