Quasimodo – en krävande drömroll

Att få spela Quasimodo i Ringaren i Notre Dame var en dröm för Martin Redhe Nord. Men det är en drömroll som kostar på.

ANNONS
|

– Det var julafton för mig när årets Disneyfilm kom på 90-talet: Aladdin, Skönheten och odjuret, Lilla Sjöjungfrun – och Ringaren i Notre Dame. Jag köpte alltid soundtracken, så jag har skvalat med i de här låtarna sedan jag var tonåring.

Det är pressvisning på Göteborgsoperan av säsongens stora satsning. Efter några smakbitar ur musikalen har huvudpersonerna i produktionen slussats upp i Operabaren där de får möta media i tio-minutersintervjuer innan repetitionerna fortsätter.

Martin Redhe Nords drömde om att få göra den svenska rösten till Quasimodo, att spela rollen på en scen vågade han inte tänka på. Men på lördag är det han som puckelryggig ringer i klockorna i tornet när Ringaren i Notre Dame har premiär.

ANNONS

– Det blir mycket krökt rygg och haltande. Ländryggen tar stryk. Men det är fin uppbackning här på Operan med kontinuerliga naprapatbesök. Och så är det noga med stretching och att sova mycket. Men jag gör ju det här till april och sedan kanske aldrig mer, det är ingen uppoffring

Det svåraste var Quasimodos olika röstlägen. Klockorna har gjort ringaren nästan döv och hans missbildning gör det svårt för honom att prata.

– Det är en utmaning att kasta sig från det till skönsång. När Quasimodo sjunger sina låtar är han fri, publiken får se vem han verkligen är. När han är för sig själv, tillsammans med sina fantasifigurer i tornet, är han rak i ryggen och fri i sitt tal.

Att prata hest sliter på rösten, även om Martin Redhe Nord menar att repetitionsarbetet gör att nya styrkor byggs upp.

– Men det blir inget partyår för mig den här spelsäsongen.

"Att bli dömd för att man är sig själv"

Martin Redhe Nord har hämtat sin Quasimodo även från Victor Hugos roman där hans kropp beskrivs som att den har kastats ihop huller om buller. Men hur ser han på Quasimodo som person?

– Han längtar efter gemenskap, att bara få vara en av alla människor på gator och torg.

ANNONS

Var det något särskilt som du tog fast på när du studerade in rollen?

– Ja, jag har haft en klassisk Billy Elliot-uppväxt. Jag bodde i Borlänge, en industristad, och tyckte om sång och dans. Jag blev ganska retad. I övre tonåren kom jag ut som gay. Där kan jag dra många paralleller till Quasimodo, känslan av att bli dömd fast man bara är sig själv. Det finns en skam och en smärta i det.

Musikalen är baserad på Disneys tecknade film men även på Victor Hugos roman och Quasimodos förmyndare, Frollo, spelad av Joa Helgesson, har fått en mera nyanserad roll än i filen, menar Martin Redhe Nord.

LÄS MER:Fakiren på operan

– Det är lätt att tänka att Frollo bara är ond, men han gör det han tror är rätt. Han varnar Quasimodo, för det är en farlig värld där ute. I Disneyfilmen är det mer svart och vitt, men vi har jobbat mycket med att vi faktiskt älskar varandra. Frollo är det närmaste en far som Quasimodo har.

"Viktigt att skapa rollen själv"

Esmeralda, den romska flickan, som ser bakom Quasimodos vanställda yttre, spelas av Marsha Songcome.

Hon har varit noga med att inte se några klipp. Och även om hon lyssnat mycket på musiken så har hon har faktiskt inte alls sett Disneys film.

ANNONS

– Det känns viktigt att skapa rollen själv och inte bli färgad av någon annan. Det här är den första huvudroll som jag får vara med att forma. Det är jättekul.

Marsha Songcome kommer senast från Londons West End där hon hoppat in i diverse huvudroller på musikalscenen. Efter fem år i London ville hon hem. Sin sista föreställning där gjorde hon en lördag, måndagen därpå började repetitionerna på Göteborgsoperan.

– Jag gillar den här typen av musikal, med fin musik och magi, men där det även finns sorg och mörker. Det är viktigt att prata om utanförskap. Jag växte upp i en liten stad, Nybro i Småland, och vet hur det är att se annorlunda ut och fråga sig om man hör till. Här vill vi förmedla att alla får vara med oavsett var du kommer ifrån.

Disneys Ringaren i Notre Dame

Musikal i två akter baserad på Victor Hugos roman och sånger från Disneys film.

Musik: Alan Menken

Text: Stephen Schwartz

Sjungs på svenska i ny översättning

Premiär på Göteborgsoperan lördag 22 september.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS