Sålunda är det jättekul när hon drar igång sitt sommarprat med en harang om ojämlikheten i konstvärlden först på svenska, sedan, för att vi inte ska somna till, på högst hemmasnickrad franska, och lägger till "Blev det rätt där, Kulturprofilen?"
Det är humoristiskt, bitskt, snyggt komponerat och rakt av underhållande.
På samma sätt fortsätter von Zeipel sitt sommarprat, infallsrikt och i högt tempo. Hon går igenom hur hon byggt sitt eget konstnärliga universum, påhejad av lärare och en medfödd attityd som hon själv beskriver som "Kör på det, fan, skitsamma".
Ibland blir det fragmentariskt på ett sätt som stänger ute alla som inte redan har rätt mycket förkunskaper om samtidskonst och svenska konsthögskolor. Och det är ju rätt många.
Men så blänker hon till igen i en ursinnig ordsvada om varför det är dumt och skadligt att säga "Du är fin som du är" till någon med svåra kroppskomplex. Musikvalet är också ett brinnande manifest för hennes viktigaste publik - unga tjejer och queers.
Sommarvärd 6 augusti: Björn Jakobsson.
