Han besöker Adolf Hitlers 50-årskalas och han handplockas av Reinhard Heydrich. Han bevittnar folkmordet på östfronten och han bränner bort sin SS-tatuering i ett ryskt fångläger. Nej – Bernie Gunther hör verkligen inte till de gängse deckarhjältarna.
LÄS MER:Ohyggligt spännande om München-fördraget
Men så var den tyske polismannen också en utlöpare för den skotske författaren Philip Kerrs Berlin-intresse. Kerr, som dog i mars, skrev den ursprungliga Berlin noir-trilogin – Falskspel, Dimridå och Tyskt rekviem – kring 1990. Deckarböckerna bildar en krönika över en ärrad stads minnen, nazisternas maktövertagande och efterkrigstiden.
Bernie Gunther är navet. En hederlig snut som på grund av sin skicklighet tvingas arbeta med några av historiens värsta monster. Det är en rå skildring av hur tunn linjen mellan vanlig brottslighet och politiska brott var dessa år. Ett hårt språk fångar den moraliska grumlighet med vilken tyskarna drogs in i vansinnet.
Kerr – vars författardebut skedde när han som tolvåring skrev och sålde pornografiska noveller till sina klasskamrater – sminkar inget. Mördade och våldtagna barn från BDM (Hitlerjugend för flickor) obduceras och män dekapiteras i slagsmål. Gunther överlever tack vare att hans fru går ner på knä för amerikanska soldater i Berlinruinerna och kommer hem med sardinburkar. Det är något mer kompromisslöst över detta än bara hårdkokt noir (även om kvinnobilden stundtals är hopplöst fast i femme fatale-spåret). Kerr lämnar ingen med gott samvete för det krig som var eller för den värld som byggdes efteråt. Kanske anledningen till att han aldrig blev lika känd som München-författaren Robert Harris.
Förkroppsligade Europas historia
Jag misstänker att det också var världshistorien som gjorde att Kerr 2006, med The one from the other, återvände till Gunther. Två år tidigare hade det forna Östeuropa gått med i EU. Med historikern Tony Judts ord så blev Förintelseerkännande deras inträdesbiljett till Europa. Men, som vi ju ser i dagens Polen, så var det inte helt enkelt i länder där minnet begravts under diktaturerna. I tio böcker till personifierade Bernie Gunther därför hur komplicerad historien var.
Kerr avslutade varje bok med att redogöra för verklighetens förlagor. Och efterkrigstiden skärskådas med samma kyla som nazismen. Den sista boken, Greeks bearing gifts, släpptes veckan efter Kerrs död och utspelar sig när Romfördraget undertecknas 1957. Den har en del att säga om historiens sopkvast i det nya Europa. Även om den levererar glänsande oneliners gör cynismen det lätt att hålla sig för skratt. Som när Västtyskland lägger sig i grekernas ansträngningar att straffa de ansvariga för mordet på Thessalonikis judar.
LÄS MER:Våldsamt och vågat när Nesbø möter Macbeth
Gunther-böckerna är inga historiska facit. Men det är uppenbart att Kerr alltid gjorde sitt yttersta för att locka läsaren att rota vidare. Från mordet på Heydrich i Prag till nazistgömmor i Buenos Aires är allt välgrundat, till yta och till innehåll.
Man kan bara hoppas att den länge planerade HBO-produktionen blir lika välgjord. För om tv-serien verkligen är den nya romanen så är det väl där Bernie Gunther hör hemma. I en allt mer moraliserande och svartvit tid ger han nämligen en lika bitter som nödvändig påminnelse om människans natur.
