Paul Virilio har gått bort denna höst och därmed har en av vår tids verkligt uppslagsrika och tvärtänkande filosofer lämnat oss men så lämnar han oss också ett stort författarskap att ta del av.
Virilio var arkitekt, urbanist, medieforskare och teknologihistoriker. Framförallt var det Virilio som gjorde hastigheten till ett analytiskt begrepp i sin så kallade dromologi (efter grekiskans dromeus, löpare). Historien är sedan äldsta tider en teknisk acceleration där tiden till slut imploderar, som nu där det digitala rummet blir omedelbart ”nära”, men som ett abstrakt nu i informerande realtid och inte som ett konkret kroppsligt här och nu.
Paul Virilio har berättat att hans första upplevelse av hastighet var under andra världskriget. Han föddes i januari 1932 och växte upp Nantes vid Loires utlopp i Atlanten. Han var alltså åtta år vid den nazityska majoffensiven 1940 och kunde hemma i köket höra rapporterna från familjens radio.
Tyskarna hade intagit Paris vid midsommar och ögonblicket efteråt hörde han flyg mullra i luften och plötsliga explosioner alldeles i närheten. Den tyska militärmaskinen hade på ett ögonblick nått västra Frankrike. Det var en fruktansvärd hastighet. Blitzkrieg. Flera år senare skulle Virilio skriva en avhandling om de tyska betongbunkrarna som bildade försvarspunkterna längs Atlantvallen.
Kriget är hastighetens optimum och det förblir ett fokus i hans texter – från första världskriget till Ground zero men då även i relation till städernas byggnation eller fortifikation och vidare de rörliga bildernas inverkan på vårt medvetande. På svenska finns hans Krig och film. Därtill var bildkonsten en huvudsak för Virilio – som ung var han assistent åt Matisse när glasmosaikerna skulle skapas.
Virilios referenssystem är mäktigt och ibland övermäktigt, hans stil är essäistiskt snirklande men också överraskande i sina språng mellan konkreta kulturella fenomen och de mer abstrakta begreppen.
Paul Virilio var i grunden en fransk ”moraliste”. Han skärskådar vår modernitet med både entusiasm och en varnande blick. Han använde ogärna epost utan skrev helst sina brev med lila bläck, han var katolik och engagerade sig för de hem- och papperslösa i Frankrike.
Hastighetens filosof var i konstant rörelse. I dag lever vi med det som han en gång kallade ”informationsbomben”. Han kunde vända på Clausewitz berömda påstående: Politiken är krigets fortsättning med andra medier.
