Uje Brandelius har många strängar på sin lyra. Trots att hans bakgrund som journalist, pressekreterare för Vänsterpartiet och musiker i bandet Doktor Kosmos får visst utrymme läggs det största fokuset på hans Parkinsonsjukdom. Han säger själv i inledningen, med viss ironi, att anledningen att han får sommarprata är på grund av sin sjukdom, att han har en "gripande berättelse".
Uje behärskar verkligen konsten att berätta en historia. Med osviklig dramaturgi och detaljrikedom låter han lyssnaren komma nära sina upplevelser och känslor. Hans känsla för språket och berättandet blir extra påtaglig när han berättar om hur han började märka att något inte stod rätt till med kroppen. Gitarrfingrar som inte hängde med eller en glödlampa som inte gick att skruva in och så vidare.
Klockrena och passande låtval förstärker berättelsen genom hela programmet. En lyx man som lyssnare av Sommar i P1 sällan får uppleva, trots att programmen är fullproppade med musik. Det mest lysande exemplet är när Uje berättar om när läkaren levererar beskedet om att han "har tydliga tecken på Parkinsonism" och följer upp med Pugh Rogerfeldts becksvarta Här Kommer Natten.
När han i slutet av programmet levererar en mindre bomb till sambo Therese förstärks känslan av en man som vill leva livet fullt ut.
