Foto: TT/GP/Kollage.
Foto: TT/GP/Kollage.

OS i tv - inte för alla

Kommer du ihåg OS 2012? Ja? Tur. För det är det sista OS vi kommer ha ett gemensamt minne från. OS har nu blivit något dit endast de med tillräckligt starkt intresse och ekonomi kommer åt. Hur kan inte SVT göra något? Varför delar inte TV3 med sig och varför agerar inte regeringen? För att det inte är så enkelt.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Egentligen är utvecklingen naturlig. OS är tevebranschens sista livlina. Allt färre anpassar livet efter en tv-tablå och i stället ser vi våra program på playkanaler när det passar.

Undantaget är de stora tävlingsevenemangen. De utgör ett sista eko från en storhetstid då alla såg på samma kanal för att höra vad Hyland sa i sin hörna. På samma sätt skapar stora, direktsända tävlingar lägereldar som samlar nationer. Och inget evenemang skapar en större lägereld än de olympiska spelen. Under några veckor gör det hela världen sportintresserad. I Sverige dyrkas plötsligt svenska idrottare från randsporter som dubbeltrap, fripistol och finnjolle. Vi kallar deras insatser heoriska, trots att vi knappt hört talas om dem eller deras sporter tidigare. De blir härförare för det svenska, symboler för vår internationella överlägsenhet.

ANNONS

Allt detta är en dröm för tevebolag som kämpar för sin relevans. Därför betalas enorma överpriser för OS, som sedan placeras bakom dyra betalväggar. Det är döden för den olympiska gemenskapen. Och någon borde göra något. Men det verkar som att de flesta har försökt.

"Det var förödande"

SVT insåg rimligtvis redan i förra upphandlingen att de la sig för lågt - och att det var förödande. Licensbetalarna hade förväntat sig ett OS och även om det var för dyrt måste även Public service ha insett att OS är en enkel biljett både till publikens förtroende och politisk relevans i ytterligare några år. När man hör företrädare för SVT anar man också att de därför la ett rejält överbud för kommande olympiska tv-rättigheter – och hade förväntat sig vinna. Men de var chanslösa. Internationella olympiska kommittén gav upp de individuella förhandlingarna och sålde alla europeiska rättigheter till ett enda bolag: Discovery. Vilket innebär att kommande fyra OS kommer sändas i Kanal 5 och Eurosport.

Så vad ska vi göra? Ge upp idén om ett lägerelds-OS? Stå ut med Lasse Bengtsson som cykelreporter och att Peter Jihdes övertända bror ska vara OS tyngste ankare?

Löjligt nog står det sista hoppet till ett regeringsbeslut. Ett EU-direktiv har sedan några år öppnat för att stora evenemang kan klassas så folkliga att de ska vara öppna för alla. I sommar är ett sådant förslag därför ute på remiss. Myndigheten för press, radio och tv menar att OS, VM, Nobelfesten och ett gäng andra event ska nå 90 procent av svenskarna. Men sannolikt ska vi inte hoppas för mycket. Förslaget har redan sågats hårt av Konkurrensverket och regeringen är tystlåten.

ANNONS

LÄS MER:Lasse Kronér: "Detta jävla Viasat"

Snarare får vi nog se det här som vår nya verklighet. En OS-magi som tagits i gisslan. 400 kronor mot några veckors oblyg sportnationalism. Nya tider.

Eller som Lasse Kronér nyligen uttryckte det i SVT: OS var bättre förr - när jag kunde se det.

ANNONS