Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Katrin Sundberg och Björn A Ling. Bild: Janne Danielsson

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Oroligt flackande ögon i SVT:s Alla för en

Man hoppas på ett gött Gäster med gester-tjöt, men får ett oerhört stelt replikskifte mellan Katrin Sundberg och Robin Bengtsson. Johanna Hagström får inte den rätta mysstämningen av SVT:s nysatsning Alla för en.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vad krävs för att få den breda helgunderhållningen att fungera? Några viktiga ingredienser: Blankt studiogolv, peppig publik, gräll inredning och, om man ska lyxa till det lite extra, ett liveband som stötvis blåser på med allt de har så att man vaknar till från sin fredagslulliga smygslummer i soffan.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: Lättsamt popklurande i SVT:s nya fredagsunderhållning

Men de viktigaste ingredienserna är såklart människorna på det där blanka studiogolvet. Programledare, eventuell domare och deltagare måste fungera och leverera den rätta mysstämningen. Det kan gärna vara vasst, men det får inte bli stelt.

Och det är där som SVT:s nysatsning Alla för en får problem. Casting är en svårt konst och det måste har gått otroligt fort när SVT samlade ihop de 80 personer som ska delta på olika sätt. I premiären ser man på flera oroligt flackande ögonpar att deltagarna inte riktigt vet vad som väntas av dem.

– Det är osäkert om jag är på rätt plats, faktiskt, säger skådespelaren Björn A Ling, som leder husbandet, i premiären.

Huvudet på spiken, Björn. Tyvärr är du inte ensam om att tvivla. Man sitter där i soffan och hoppas på ett gött Gäster med gester-tjöt och så får man ett oerhört stelt replikskifte mellan programledaren Katrin Sundberg och Robin Bengtsson, som går ut på att det är skämmigt att han ser på Familjen Kardashian.

LÄS MER: Istället för Doobidoo - amerikansk frågesport

En fullt rimlig start på vilken hemmabjudning som helst, men här är det tänkt att vi ska komma in när festen är igång, folk har fått i sig något stärkande, släppt ner axlarna, fått rosor på kinderna och börjat småflörta med grannen. Den stämningen.

När själva tävlandet kommit igång blir det bättre och man förstår varför det här har blivit ett stabilt underhållningsformat i USA. Men rätt person på rätt plats och fungerande personkemi är variabler som inte får slarvas förbi.

Ska jag lyfta ett samtida svenskt program i genren så måste jag erkänna att jag är lite förtjust i Bäst i test, vars andra säsong just avslutats. Det är ett rent tramsprogram med kändisar som tävlar mot varandra i att lösa knasiga uppgifter. Men det är väldigt bra castat. Programledarduon Babben Larsson och David Sundin har hittat en smart Helan och Halvan-rollfördelning, där hon är dominant och självgod och han är undfallande och korrekt.

Sundin är dessutom utmärkt som "straight guy"-lekledare med stenansikte som deltagarna kan spela ut sin yvighet mot. Det är också lite uppfriskande med ett lekprogram där de där jobbiga typerna i skolan som alltid skulle obstruera och hitta kryphålen i lärarens regler belönas.

I slutändan handlar det om att alla inblandade är trygga med varandra och vet precis vilken roll de har att spela. Där är inte Alla för en och de får snabba sig på, annars blir det ännu en av alla SVT:s underhållningssatsningar som diskret förpassas till arkivet efter första säsongen.