Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Oro i Kulturgöteborg efter beslutet

Verksamhetsstödet som Göteborgs stad ger till kulturlivet ska förändras. Det ska öppnas upp och göras tillgängligt för fler att söka. Samtidigt finns i nuläget inga beslut om att tillföra mer medel. Fler kommer alltså att behöva kämpa för samma pengar. Ett besked som har skapat oro hos flera kulturaktörer.
Bertil Norlander arbetar ideellt med Aftonstjärnan. Den klassiska biograf- och teaterlokalen på Hisingen som vid flera tillfällen har huserat Carl-Einar Häckner.. Bild: Jonas Lindstedt

Bertil Norlander - Aftonstjärnan

Är du orolig nu när reglerna ändras?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Jag är alltid orolig. Jag vet inte riktigt hur man resonerar egentligen. Vi har ett väldigt litet stöd men jag får kämpa varje år för att få den här slanten ändå. Sen är det väldigt svårt att ha någon åsikt om det.

LÄS MER: Göteborg ger minst till kulturskapare

Hur viktigt är stödet?

– Det är jätteviktigt. Det är lite komplicerat. Vi klarar oss på något sätt eftersom en stor del av verksamheten sköts på ideell basis. Kan vi få till stånd bra föreställningar så kan vi tjäna in pengar och har vi fått en slant över försöker vi spara den till dålig år. Men det hänger på håret hela tiden.

LÄS MER: Drömföreställning på Aftonstjärnan

– Det är teatern som kan rädda Aftonstjärnan. Bio är inte så lönsamt, det blir inga stora överskott därifrån. Tittar man på teatrar i allmänhet har de enorma stöd. Folkteatern har 10-tals miljoner och de tycker att det är för lite. Vi får 250 000. Jag missunnar verkligen inte Folkteatern deras pengar och vi har inte lika stor verksamhet som de har. Men även om vi bara hade haft en tiondel så stor verksamhet borde vi ändå kunna få ett par miljoner.

Helena Gezelius med teaterkollegan Åsa Gustafsson i en föreställning från 2015 baserad på serieantologin "Kvinnor ritar bara serier om mens". . Bild: Lisa Thanner

Helena Gezelius - Teater Tamauer

Hur viktigt är stödet?

– Jätteviktigt. Jag jobbar i en grupp som har verksamhetsstöd och vi är förstås måna om att få behålla de pengar som vi har. Samtidigt är ju önskedrömmen att det skulle läggas till mer pengar. För det fria kulturlivet skrapar verkligen slantarna i plånbok.

Skrapar ni också i plånboken?

– Ja, så är det ju. Det upplever jag att alla fria aktörer får göra. Man vill göra så mycket och man vill göra det professionellt, bra och enligt avtal. Man vill förhålla sig professionellt till alla. Anställa producenter, ljustekniker och ge dem betalt för arbetet de lägger ner. Men istället måste man snåla och hålla tillbaka. Det vänds ibland på hundralappar här.

LÄS MER: Teater Tamauer tar Nina Hemmingsson till scenen

Är ni oroliga för förändringarna nu?

– Ja, det är klart att vi är. Vi vill kunna fortsätta bedriva viktig, informativ, roande och oroande konst. Det behövs medel till det. Kultur och konst kostar pengar. Ska man ha ett fritt kulturliv kostar det lite. Det är klart vi funderar på hur vi ska behålla vårt stöd. Det är en förutsättning för att det ska fungera.

Smyckekonstnären Mona Wallström kikar ut från sin ateljé. Hon är samordnare på Konstepidemin. . Bild: Lisa Thanner

Mona Wallström - Konstepidemin

Vad tänker ni kring att stödet förändras?

– Naturligtvis finns det behov av att se över stöden. Några får väldigt mycket pengar och vi vet att det är svårt för mindre föreningar. Det är också svårt att komma in som ny aktör. Pengapåsen är för liten för kulturlivet och om det ska ske en förändring får man också ge organisationer tid att anpassa sig.

Är det alarmerande att det väntas förändringar?

– Det är oroande. Vi har stöd från många olika håll. Inte bara från kommunen, utan regionen och staten också. Vi har en långsiktig och bred verksamhet och hoppas vi har stöd för det. Planeringen är minst 2 år i förväg, så förändringar görs inte i en handvändning. Minskar budgeten påverkar det direkt verksamheten.

LÄS MER: Ekta leker med gränserna på Konstepidemin

Hur viktigt är stödet för er?

– Det är grunden till vår verksamhet. Skulle det förändras skulle det förändra vår verksamhet dramatiskt. Åt båda hållen. Skulle vi får mer pengar skulle vi kunna göra mycket mer. Ett grundbidrag handlar mer om att finansiera hyra och personal. Resten av finansieringen får man hitta på annat sätt, som biljettförsäljning, samarbeten eller andra bidragsgivare.

Så är ni oroliga?

– Om man är en verksamhet som är beroende av politiskt burna bidrag får man alltid vara orolig. Det finns ingen garantier. Man kan inte styra det politiska läget.

I slutet av april blev det klart att Anna Reimegård tar över som verksamhetschef för Bio Roy.. Bild: Elisabeth Alvenby

Anna Reimegård – Bio Roy

Vad tänker du om de nya förändringarna?

– Det är väl såklart lite blandade känslor. Jag tycker att det är bra att det blir mer demokratiskt. Det kan vara synd när folk sitter år ut och år in med stöd utan att kanske granskas. Men det är såklart också en oro.

– Vi behöver stödet för att kunna göra det vi gör. Får vi inte stödet kan vi inte vara en lika öppen aktör. Det skulle påverka det alternativa utbudet. Att kunna visa upp de smalare filmerna och inte bara blockbusters som säljer bra.

LÄS MER: Hon tar över verksamheten på Bio Roy

Om ni skulle få mindre stöd. Hur hade det påverkat konkret?

– I dag kan vi hyra ut till andra aktörer. Det kan vara arabiska filmdagar eller när ungdomar vill anordna filmfestivaler. Vi kan vara mötesplatsen för mindre aktörer som inte har jättestora budgetar. Om vi skulle få minskat stöd skulle vi nog begränsa den sidan. Det tror jag skulle vara en jätteförlust. För det lokalt anknyta och för engagemanget från unga filmskapare som vill göra något eget men inte har någon stor budget.

Hur viktiga är kulturstöden?

– Jag kan känna att när man jobbar med kultur är det skönt att pengarna inte alltid är i fokus. Att man ska våga satsa på det man tycker är jättebra men som inte kan sälja mycket biljetter. Det är där kulturstöden kommer in. Det är därför vi behöver dem. För att vi tillsammans ska kunna bygga Göteborgs kulturscen. Det är dyrt att driva den här typen av verksamheter. Bara att öppna dörrarna kostar nästan 10 000.

Sofia Gräsberg är verksamhetsledare för Göteborgs Litteraturhus som har sina lokaler i Lagerhuset.. Bild: Jonas Lindstedt

Sofia Gräsberg – Göteborgs Litteraturhus

Du var på förvaltningens informationsmöte om stödet. Hur var det?

– Jag tycker att de gjorde en bra presentation. Och det är ett ganska gediget arbete de har gjort även om det fortfarande är väldigt mycket i process. De öppnar upp nu och ökar transparensen och det stöttar jag. Sen tycker jag att det är bra att de satsar på det här med utveckling.

Vad tänker du om att det här kan leda till mer konkurrens om stöden?

– Alltså man kan förstås se det som konkurrens. Men man kan också prata om det som ett sätt att öppna upp. Tanken är att det ska bli mer rättvist.

LÄS MER: Festlig festival för litterära närmanden

Många andra kulturaktörer har sagt att de känner sig oroliga. Hur känner du?

– Jag förstår att många känner så. Man har ofta kämpat ganska mycket för att få det. Jag menar, när vi fick det var det en jättegrej. Vi är helt beroende av vårt verksamhetsstöd. Det är vår hyra och våra löner. Skulle vi inte få det får vi lägga ner.

– Men jag tänker att man får lita på det man gör och bara fortsätta. Man kan inte bara oroa sig. De har också varit väldigt bra på att bjuda in till samtal. Jag är inte orolig för att tjänstemännen gör sitt jobb. Möjligen är jag orolig för den politiska utvecklingen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.