Nina Natri: "Katterna ger mig perspektiv och kraft"

Texten börjar nedanför klippet.

På nittiotalet var Nina sångerska i bandet Fidget. Efter att gruppen upplöstes 2001 har hon spelat i andra grupper, släppt en soloskiva, och, på sistone, spelat in finska jullåtar med Orkesteri Hurri. Katterna har funnits med i bilden hela tiden, från den första kissen som hon fick av sin mamma när hon flyttade hemifrån i 20-årsåldern.

– Först tänkte jag att det aldrig skulle gå, inte med rocklivet som jag tänkte leva. Men hon övertalade mig, och, ja, jag och han fick 16 år tillsammans.

Ninas mamma hade döpt hittekatten till Sergej efter en karaktär i Tolstojs Krig och fred. Nina, som bara läst 40 sidor av romanen och inte tyckte att den var någonting för henne, valde att utöka namnet så att det matchade den ukrainske höjdhopparen Sergej Bubkas.

– Det passade! Katten kunde hoppa två meter upp i luften, från golvet till toppen på kylskåpet. Utan stav, förklarar hon.

När Sergej Bubka gått bort ville hon aldrig mer skaffa katt igen. Det var för plågsamt att mista dem. Men så fick hon några år senare syn på en svart kattunge hängande i trädet utanför en av hennes vänners vänners bostad. Till skillnad från de andra kattungarna i den nya kullen, brydde han sig inte det minsta om att betrakta människorna som kommit för att kela med dem; människor som ändå inte ville ha honom, eftersom svarta katter fortfarande står lågt i kurs. Förr i tiden var det på grund av påstådd trolldom, numera stavas orsaken Instagram och svårigheterna i att fotografera ett helsvart djur.

Då bestämde hon sig. Det fick bli en katt till, en Zlatan. Något år senare sa det klick igen och Zidane anslöts till familjen.

Vad har du lärt dig av dina katter?

– De ger mig ständigt nya perspektiv och kraft. Att vara med dem slår all meditation och yoga som finns. Om jag kommer hem efter en jobbig dag där allt har gått galet, skiter de fullständigt i vad jag än har gjort. De tycker om mig ändå.

Nina skriver helt klart upp på devisen att katter passar en kreativ person som sällan är hemma, men att det skulle gå att få något jobb gjort med djuren i närheten känner hon inte igen sig i. För det är de alldeles för uppmärksamhetskrävande, och dessutom på skilda tider av dygnet. Zlatan vill umgås hela morgonen, Zidane hela eftermiddagen.

– Spelar jag på keyboarden lägger sig Zidane på tangenterna, precis som han vill ligga på datorn eftersom den är varm. Båda tycker också om att tugga på mina gitarrsträngar. Det är hopplöst.

Tobias Holmgren

livsstil@gp.se