Det bästa med älgjakten måste vara att svampplockarna tystnar. Om en hög med kantareller på tidningspapper är den roligaste bilden man kan lägga ut på Facebook så kanske man ska låta bli, tänker jag. Men jag har förstås fel. Att hösten 2017 inte gå i gång på kantareller eller för den delen trattisar (ja, de säger faktiskt så) är lika illa som att vara göteborgare och inte gilla Håkan Hellström. Man är lite utanför och slänger ur sig något om den överskattade herr Kantarell. Absolut ingen lyssnar. Mannen med hatten på nacken står stadigt i enebacken.
Eftersom jag inte heller jagar älg bestämmer jag mig för att gå på musjakt. Det är vad jag kallar en riktig sport. Man behöver inget vapen, på sin höjd lite ost i fickorna och knän som tål att krypa på kullersten. Jag har nämligen hört att de små rackarna har öppnat butiker i Haga. Tidigare har man kunnat läsa om miniatyrbutiker i Malmö och Borås, men nu har alltså även de goa gubbmössen i vår stad fått ett bättre shoppingutbud. Det var på tiden. Konstnären Staffan Lindholm har skapat en skoaffär, en mc-butik och ett galleri – allt i miniformat och mushöjd på en gata i Haga. Vi som älskar miniatyrvärldar och offentlig konst jublar förstås åt tilltaget. Jag förstår att inte alla blir lika fascinerade, men tänker att det i alla fall knappast kan störa någon. Vem kan bli provocerad av en musmotorcykel liksom?
Tydligen någon ändå. Galleriet med de små tavlorna och den minimala mc-affären hann knappt ställas ut innan de vandaliserades. Det är verkligen helt obegripligt. Jag tar med min bästa musvän för att se hur det står till i mössens värld. Efter lite vägledning hittar vi den fantastiska skobutiken och kryper om inte in, så intill. Det är verkligen ett konstverk. Skokartonger staplade längs väggarna, en skylt på dörren, röd matta på de små kullerstenarna (ovanpå på de stora kullerstenarna). I människokaféet på andra sidan gatan har man bra uppsikt och där berättar den trevliga personalen att man numera hjälper konstnären genom att ta in skobutiken varje kväll. Man räknar kassan och hämtar en skoaffär – inga konstigheter. Jag får också veta att det är ett par nya mustillhåll på gång; Lindholm är inte den som ger upp. Det blir till att komma krypandes snart igen.
Att vandalisera något som knappt syns är så lågt (ursäkta ordvitsen) att man önskar att de skyldiga kunde få ett riktigt passande straff. Varför inte sätta dem att jobba på det enorma fettberget i Londons avloppssystem? Det är 250 meter långt, väger 130 ton och är extremt svårforcerat. Ett ton om dagen får man loss, enligt den flitiga nyhetsrapporteringen. Fettet, som också består av våtservetter, tops och annat som man inte ska spola ner, har stelnat och är hårt som sten. Stanken är tydligen outhärdlig trots gasmask och tunneln med proppen bara 120 centimeter hög. Så trånga utrymmen måste vara perfekt arbetsmiljö för människor som är så små att de får en kick av att ge sig på de allra minsta.
