Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Minnesstund för Amanda Todd. Internet framkallar ett bekräftelsebehov som senare kan komma att bestraffas. Men tekniken kan också användas frö att ge upprättelse åt utsatta. Bild: Jonathan Hayward

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Närvaron på internet är aldrig tyst

Sara Arvidsson har läst Landsarkivets nya tankeväckande antologi om arkivens makt.

När den kanadensiska flickan Amanda Todd gick i sjunde klass tog hennes liv en dramatisk vändning. En bild av Todd där hon poserar barbröstad spreds som en löpeld på nätet. På grund av detta blev hon så grovt mobbad att hon var tvungen att byta skola, men bilden började cirkulera även i den nya miljön. 2012 valde hon att ta sitt liv, endast 15 år gammal. Några veckor dessförinnan publicerade hon en video på Youtube där hon berättade om sina år av ensamhet. Efter hennes död kom videon att få ett enormt genomslag och väcka diskussion om en kriminalisering av nätmobbning.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: Facebook börjar bli som ett eget land

I den omfångsrika antologin Inscription, som har getts ut av Landsarkivet i Göteborg, refererar arkivarien Karl-Magnus Johansson till Wendy Hui Kyong Chuns funderingar kring Todds självmord. Chun ställer sig kritisk till internets tvetydighet, då det framkallar ett bekräftelsebehov som senare kan komma att bestraffas. Men Todds exempel visar även att tekniken kan användas för att ge upprättelse åt den utsatta.

När man hör ordet ”inskription” förs må hända tankarna till uråldriga stenar med inristade tecken, men fältet är betydligt bredare än så. I Landsarkivets publikation samsas bidrag av såväl skribenter som bildkonstnärer och de undersöker på varierande vis inskriptionernas funktion i olika arkiv.

I och med nätets allt mer dominerande roll i våra liv har nästan allt vi gör förvandlats till en inskription. I sin text beskriver Johansson hur närvaron på internet aldrig kan vara helt tyst. Allt vi läser och ser när vi är uppkopplade kan spåras och informationen förvandlas till en sorts påståenden om våra personligheter. Sociala medier såsom Facebook, Twitter och Instagram är troligen de tydligaste exemplen – de är jättelika arkiv där gilla-knappen kan statuera vilka individer och grupper vi sympatiserar med. Det positionerande maktspelet är kristallklart.

LÄS MER: Det är inte internet som gjort oss lättkränkta

Inget av detta är nytt för mig. Internet har luckrat upp gränserna mellan de privata och offentliga sfärerna på ett banbrytande sätt, och det är både av ondo och godo. I boken vävs dock mekanismerna på sociala medier samman med hur äldre dagboksanteckningar ofta har anpassats efter rådande seder och krav, vilket är spännande. Ingenstans verkar människan vara fri från självcensur eller från misstanken att okända fluktare ska nå in i hennes hemligaste vrå. Det är troligen därför jag och många andra finner sociala medier så bedrägliga: de tycks uppmuntra till öppenhet och spontanitet samtidigt som de inte alls är frikopplade från de konsumistiska och normativa regelsystem som styr i övrigt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.