Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Mikael Van Reis.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Mikael van Reis: Döda och ät!

Sveriges mästerkock är blossande självreklam och uppskruvad feelgood-tv, men senaste avsnittet var nog ett av seriens bästa, skriver Mikael van Reis.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det förtjänar att sägas en gång till. Med ett lätt leende. Tv-underhållningen har ett rent primitivt skikt där vi återförs till jägarsamhällets urtida ritualer – att döda och att äta.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Alltså, vi dras in i ständigt nya mordhistorier och vi serveras en aldrig sinande ström av matprogram. Seriemördare och serieätare. Vi har skrattat åt Historieätarna, vi kuskat runt med Den stora matresan, vi har härdats i Kockarnas kamp och kittlats av Sveriges mästerkock. Senare denna månad lanserar Kanal 5 sin version av Top Chef som på svenska heter Köksmästarna. Där skall nu proffskockarna tuppfäktas, men juryn har smart nog denna gång också en kvinna med – Karin Fransson.

Säg den lök som inte blir hackad i tv! Kanske kunde man se kocktävlingarna som själva syntesen av driften att beskåda allt detta dödande och ätande. I rivaliteten skall ju finnas segrare bland alla losers. Det finns förvisso också andra skäl till denna kockinflation i tv. Det är ofta nöjsam och säker underhållning. Reklammässigt är dessa program en kassako att mjölka så det stänker. Reklamtiden går åt som smör i solsken.

Sveriges mästerkock är bästa exemplet och är trots all sin musikaliska bombasm, nattliga vårdkasar och sitt larviga psykodrama – de medverkande tycks tro att utslagning innebär en irreparabel livskatastrof – mycket driven underhållning. Den säsong som rullar har lika mängd starka personligheter som den förra, men med en skillnad. Förra säsongens amatörkockar var som regel skickligare än detta årets matlag.

De tre domarkockarna Mannerström, Aujalay och Dahlbom – i första avsnittet dressade som mordiska mafiosos – tycks inse detta faktum, men de håller god min och balanserar det hela med vitsord, beska betyg och några nypor medlidande. De kan ju tranchera en hel gris, vilket får de medverkande att darra som vore det inför Den yttersta domen ("ångest, svimfärdig, helt tom ...").

Veckans avsnitt var nog ett av de bästa i serien – det inleddes med en fiskeresa till Trondheim och följande lagtävlan och avslutades med manlig utslagning kring en Biff Rydberg. Förmågan till feelgood är högt uppskruvad i Sveriges Mästerkock och hela fiskeresan blev en sorts blossande självreklam där var och en fick lycklig replik i soundbitformat.

Skälet till att programmet sedan faktiskt blir så bra är den optimalt proffsiga klippningen som ger programmet ett dramatiskt tempo, men som förstås samtidigt sabbas av reklaminslagen. Alla har sina bestämda roller och Leif Mannerström som gjort allt i tvåhundra år kan paternalt yttra ett: "Kom hit, pojkvasker" åt den utslagne Anders från Göteborg.

Se avsnittet här: http://www.tv4play.se/program/sveriges-m%C3%A4sterkock?video_id=2566038