Mikael Olofsson: Efter jul har gubbarna gjort sitt

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

En av de första verkligt mörka och kallsnåla höstkvällarna kommer jag ut från Centralstationen och förstår plötsligt hur det är tänkt. De tre lysande gubbarna av Jaume Plensa som växlar färger framför Posthotellet kommer att göra sig perfekt i Julstaden Göteborg. Som ett av de viktigaste inslagen i Julstaden kommer de sedan att stå kvar och så att säga markera jul året om och påminna om att Göteborg är Julstaden framför andra. Trots det alldeles enormt ojuliga klimatet just vid juletid.

Skämt åsido, i själva verket är jag rejält trött på att reta mig på det där konstverket. Jag tycker själv att det finns något fantasilöst över sådana långvariga irritationer. Men det är lugnt, jag har lösningen. Eller jag har stulit den, från Trafalgar Square.

ANNONS

Där står på tre höga socklar tre brittiska hjältar staty. Men en fjärde sockel förblev tom, på grund av penningbrist och oenighet. I slutet av nittiotalet togs den i anspråk för tillfälligare projekt, men en vändpunkt kom 2005. Då visades en stor realistisk marmorstaty som föreställde den neurosedynskadade konstnären Alison Lapper, naken, gravid i åttonde månaden, utförd av Marc Quinn. Skulpturen blev högt älskad och djupt avskydd. När allt kommer omkring är en sådan opinionsturbulens en viktig del av all offentlig konst. Kanske är det till och med viktigare att permanenta turbulensen än konsten.

Vilket på sätt och vis också skedde, genom beslutet att låta Quinns skulptur avlösas av ett nytt verk av en annan konstnär efter ett halvår. En stafett tog sin början, men en långdistansstafett. The Fourth Plinth blev ett begrepp. Verket som avlägsnades kunde konstnären sedan skicka ut på turné (Quinns skulptur har visats på många platser), forsla till sitt galleri eller helt enkelt återbörda till ateljén.

Det är ett rimligt sätt att förhålla sig till tiden och stadsrummet. Det är också ett klokt alternativ till att dra igång stora periodiska utställningar med många inblandade. Istället för en skulturbiennal som den i Borås i sommar (den var för övrigt utmärkt) en plats eller flera platser där verken byts ut, men inte så snabbt att de inte hinner bli sedda och sjunka in. Internationellt skulle blandas med lokalt. En producent skulle ha det övergripande ansvaret. Kontraktet skulle vara ett leasingavtal snarare än en köpesumma.

ANNONS

Med andra ord, snart dags att rycka upp de tre pålarna framför Posthotellet och istället introducera en ”fjärde sockel”. Clarion Hotel Post får gärna stå för kostnaden, det skulle ge PR, debatt och ständigt förnyad uppmärksamhet. Men i Julstaden ska Plensas figurer självklart vara med.

Mikael Olofsson är konstnär och konstskribent. Det berömda självporträtt som Marc Quinn utfört i sitt eget frysta blod visas för övrigt just nu på Louisanas självporträttutställning.

ANNONS